Never ending party

Det märks att världen börjar vakna upp ur semesterdvalan.
Nu börjar inbjudningarna till spännande event droppa in i brevlådan igen.
Tre har redan landat denna veckan.

En inbjudan från Posten som tydligen vill lära mig sälja till ungdomar.
Jag är inte helt säker på att ungdomar är riktigt rätt målgrupp för de energisparsystem, sjukvårdsprodukter och konsulttjänster som mina kunder jobbar med. Men WTF, varför inte? (Här syftar jag förstås på det ungdomliga "what the fuck" och inte på något random FN-organ.)

Fribiljetter till en förpackningsmässa.
Vem behöver inte lite fler kartonger i sitt liv?

Och sist men inte minst är jag välkommen till en mammografiundersökning.

Happy days...

Vin är väl nyttigt, va?

Det började så bra.
Jag åt nyttig frukost med kokt ägg.
Tränade på lunchen.
(Okej, skuttade runt i 10 minuter tills jag var nära att kräkas, vilade lite, drack en halv liter vatten, gjorde lite situps, skuttade i 4 minuter, höll på att svimma, drack en halv liter vatten, skuttade i 42 sekunder och genomförde sedan hela avslappningen med bravur. Ligga på golvet är jag bra på.)
Åt en sallad till lunch.
Planerade att promenera hem.

Men sedan hände något.
Vänner mailade och undrade om jag ville komma över på ett glas.
Och man vill ju inte verka osocial...
Det vill man ju inte.

Nötter ska dessutom vara ett nyttigt mellanmål.
Det är jag säker på att jag har läst någonstans.
Jordnötter är nötter.
Och salta pinnar smakar ju ingenting så de kan väl egentligen inte räknas alls.
Eller hur?

Bra, då var det klubbat!

Vilken himla otur

Här hade man planerat att äta sallad.
Eller kanske en näve nötter och lite frukt.
Sådär nyttig ni vet.

Och vad händer?
Plötsligt upptäcker man att man sitter framför en öppen pizzakartong.
Med bara några kladdiga rester kvar.

Det skulle ju vara bra mycket lättare att gå ner i vikt om det där inte hände mig så ofta.

Nu åker jag  till landet.
Där ska jag leva på morötter, ärtor och vatten.
Om nu inte någon fyllt kylen med arraksbollar och brieost.
Sådant har hänt förut.
Min vanliga otur.

Men hur är det möjligt?

Har precis tvättat alla, upprepar: ALLA, mina kläder.
Ändå har jag ingenting att ha på mig.
Eftersom den idiot som köper mina kläder uppenbarligen både är färgblind och helt i avsaknad av smak.
Halva garderoben upptas dessutom av kläder som är för små.

Någon kommer att få fan för det här!
Jag vill ge någon sparken!
Kanske min tandhygienist?
Jag vet inte om det förbättrar tillståndet i min garderob, men det kan ju knappast bli sämre.
Och jag har aldrig gillat att bli förhörd angånde min tandtrådsförbrukning.

Nu: sova.
Dagens höjdpunkt.

Detaljplan för kvällen

1. Rapa
2. Laga kycklingpaj
3. Rapa lite till, kanske?

Någon annan som ska göra något spännande?

Dagens känsla:

UPPBLÅST!

Till protokollet: Champagnefrukost = riktigt dålig idé.

Öh, kan ni ta det en gång till?

Jag hoppas verkligen att speakern förklarar en gång till hur uttagningen i True Talent fungerar.
Alltså, för oss som inte förstod det de första 18 gångerna.

Jag tror att jakten på Sveriges sämsta produktion kan avlutas.
We have a winner!
Grattis!

Kan man sälja rubbet på Blocket?

Jag har upptäckt att jag har en hel del grejer jag inte gillar längre.
Som mitt jobb.
Mitt liv.
Min vikt.
Min personlighet.
Min garderob.
Min känsla för stil.

Noga räknat tror jag att jag vill behålla två saker - mitt torp och ett par sandaler.
Resten har jag fått fullständigt nog av.

Tyvärr misstänker jag att en total utförsäljning på Blocket inte kommer att hjälpa mig att starta ett nytt liv.
För, hur långt kommer man egentligen på 300 kronor?
Inte så värst många kilometer va?

Det här behöver vi inte säga till någon

Idag åkte jag vilse på väg hem från jobbet.

Men annars så...
Jorå.

Nytt i handväskan

Ok, det räcker alltså inte att ha handväskan full av kvitton, plånböcker, nycklar, halstabletter, telefoner, visitkort, cerat och allsköns annat skräp.

Inget av detta hjälper mig med mitt nya dilemma.
Jag behöver en handväskepincett.

Att försöka plocka bort tre plötsligt uppdykande centimeterlånga svarta hårstrån i ansiktet med hjälp av naglarna visade sig vara nästan omöjligt.
Efter att ha ockuperat jobbtoaletten i en halvtimme insåg jag att mina kollegor antagligen nu inte längre bara betraktar mig som mustaschprydd utan även som förstoppad.
Precis det intryck man vill ge på sin arbetsplats.
Professionellt, verkligen.

Chocken, mina vänner, chocken

Jag har inte hämtat mig än.
Ett par timmar på jobbet övertygade mig om att mer semester var nödvändigt.
Så jag tog en vecka till.

Men nu är jag tillbaka.
Skakad och upprörd.
Det här är det alltså meningen att jag ska ägna mig åt i 18 år till?
Arbete?

Så totalt bortkastat!
Om jag åtminstone hade varit bra på det...
Men jag kan lätt räkna upp tio saker som jag är bättre på än på att jobba.
Sova, till exempel.
Äta.
Glo rätt ut i luften.

Jag behöver en plan!
En ny, alltså.
Den om Lottovinsten verkar ha gått i stöpet.
Synd.