Men fan då vad trist livet är just nu.
Jag vill verkligen ingenting alls. Ser inte fram emot något. Gör inte ett dugg mer än det som är absolut nödvändigt. Går till jobbet, äter, betalar skatt och glor på teve. Okej, jag duschar också. Men mycket mer är det inte.
Folk säger att sorgen blir lättare efter ett år. Men jag är inte säker på att det är sant. Första tiden höll jag igång på rent adrenalin. Fixade allt som behövde ordnas, rensade hemmet från prylar, flyttade, köpte motorsåg och började såga ned orimligt många träd. Tog mig igenom storhelgerna. Men nu tycks jag ha fått pyspunka.
Så här vill jag inte ha det.
Något måste uppenbarligen göras. Frågan är bara vad?
Nå, i väntan på att jag kommer på vad detta något kan vara, tänker jag passa på att gnälla lite om mat. Då och då går jag ut och äter med kunder. Nu senast på ett coolt hamburgerställe. Ni vet ett sådant där ställe med sjukt genomarbetat koncept, inredning som får en att säga "men wow" och hamburgare med bonniga namn till en kostnad av 150 spänn.
Hur smakar det då? Tja. Jag kan leva med att få en hamburgare som är betydligt blodigare än den medium som servitören utlovade. Jag kan också stå ut med att serveras en oannonserad bytta med äcklig tryffelmajo (den kunde man ju ställa på bordet bredvid där den kunde stå och lukta unket). Men jag tycker att det är oförlåtligt att strö en massa stark ost på pommes friten utan att tala om att man planerar sådana illdåd.
Nästa gång går jag till McDonalds! Mina smaklökar är inte coola nog för hantverksburgare.