lördag 13 februari 2021

Fluffigt

En gång i tiden långt innan jag skaffade torp och började lägga all min fritid på att röja sly och misslyckade odlingsförsök, hände det att jag gick på fest.

Inför en vinterfest var jag och en kompis ute och shoppade. Någonstans hittade vi ett par festliga toppar med fluffigt dun runt hela urringningen. Kul, tyckte vi och köpte varsin i olika färger. Perfekt för helgens partaj.

När jag väl satte på mig den hemma inför festen var det något som kändes lite fel, men jag kunde inte riktigt komma på vad det var. Tröjan var inte ful, men det var något...

Väl framme på festen, skalar vi av oss ytterkläderna, får tag i något att dricka och fram kommer en glad killkompis som hejar, kramar om oss och sedan tar ett steg bakåt och säger: Vad roliga ni är. Ni ser ut som sådana där fåglar.

Fåglar?

Vilken sorts fåglar? Och sedan kom jag på vilken typ av fåglar som har bara halsar och en ring av dun runt axlarna.

Och det var sista gången jag använde den tröjan.

fredag 12 februari 2021

Ros

Nu ska det minsann delas ut rosor.

En första till mannen i vår lokala bildelsbutik som gav mig en lampa till registreringsskyltsbelysningen alldeles gratis.

En andra till mig som till slut plockade fram en skruvmejsel, satte mig på den iskalla marken och faktiskt bytte sagda lampa 30 minuter innan jag skulle åka till besiktningen.

En hel bukett till min kollega och hennes man som kom med en liten lastbil och hämtade stora tunga saker som jag behövde bli av med och körde dem till återvinningscentralen.

Och bilen gick igenom besiktningen!

Folk är allt rätt bra ibland.

Nej, jag har inte blivit kidnappad av ett ufo och utbytt mot en positiv kopia. Men det är faktiskt fredag. Bloggen kommer att återgå till ordinarie innehåll, det vill säga gnäll, imorgon.

torsdag 11 februari 2021

Ris

Jag har verkligen inget att skriva på temat ris. Det enda jag kommer på är att jag har tre gigantiska rishögar som skulle behöva eldas upp på landet. 

Nej, de får inte plats i tunnan. De är stora som SUV:ar. 

Man skulle förstås kunna dela ut Dagens ris till någon, men jag orkar bara inte. Inte ens om jag anstränger mig kan jag uppbåda några starkare känslor än mild förvåning över människors beteenden just nu. Det är verkligen inte likt mig.

Kan det vara ett symptom på... något?

Det är nog bäst att jag bäddar ner mig.

Ruta

Jag har jättemycket jobbiga saker som jag måste ta itu med. Så vad ägnar jag mina dagar åt? Uppenbarligen inte att skriva ett inlägg om dagen... Nä.

Jag misstänker att ni kan gissa vem som är jag? 

tisdag 9 februari 2021

Klackspark

De här gummistövlarna köpte jag för några år sedan. Tanken var att jag skulle ha dem när jag promenerar omkring i skogen och letar svamp. (Tydligen så tyckte jag att fästingarna och myggen skulle få något roligare att titta på än skogsgröna jägarstövlar.) Tyvärr visade de sig vara lite för höga för att vara bekväma att ha i skogen.

Ok, tänkte jag. Jag kan ju ha dem i stan istället. Här regnar det ju ändå månader i stöten.

Men se, det kunde jag tydligen inte. Vilket jag förstås borde veta. Jag pallar inte att ha på mig kläder som har så mycket mer personlighet än jag. Det finns en anledning att min garderob ser ut som 50 shades of grey.

Visst är det mesigt? Jag försöker ta den här typen av felköp med en klackspark, men egentligen vill jag bara sparka mig själv ganska hårt på smalbenet. Borde jag inte känna mig själv bättre vid det här laget? Jag tycker det.

måndag 8 februari 2021

Måndagsmos

Sömnbrist och oro är en dålig kombination för min hjärna. Idag var jag väldigt nära att betala vår revisor 195 000 kronor istället för 1 950. 

Oj, liksom.

Siffror är verkligen inte min grej ens när jag är i toppform (något som antagligen inträffade ungefär i mitten av augusti 1999) men när jag är trött är jag helt hjälplös.

Efter att ha upptäckt detta i sista sekund bestämde jag mig för att inte göra något mer idag. Det har jag däremot lyckats alldeles utmärkt med. 

Guldstjärna!

söndag 7 februari 2021

Dra åt skogen

 Hjälp, vad jag längtar ut i skogen just nu. Så här föreställer jag mig att det ser ut på landet.

Fast kanske inte riktigt så suddigt. Men det beror förstås på om jag har på mig mina nya glasögon eller inte. Jag gissar: inte. Det har visat sig vara väldigt svårt att vänja sig vid progressiva glas. Så i dagsläget har jag att välja mellan att se lite suddigt och att välta när jag går. 

Jag borde öva va? Och kanske träna fallteknik. Suck!