Som jag säkert skrivit förut (den här bloggen består till 73% av upprepningar) är jag inget vidare på att inreda. Jag tror att man bäst kan beskriva min inredningsstil som minimalistisk. Detta är inget ställningstagande eller uttryck för något slags estetiskt val - utan beror mest på att jag är lat och tycker att det är tråkigt att handla saker. Och lite på grund av att jag är snål också. Men det talar jag inte gärna högt om. Miljöhänsyn låter ju mycket bättre. Visst.
Men nu har jag i alla fall köpt en soffa. Som har levererats. Så nu måste jag väl ta itu med att faktiskt möblera vardagsrummet. Det har jag inte gjort ännu, jag har ju bara bott där i 4 månader. Men till och med jag tycker att det ser lite ledsamt ut med en tv på golvet, ett soffbord och en fåtölj.
Hittills har jag skyllt min ovilja att ta tag i detta på att jag väntar på soffan. Men nu står den där. Stor och stenhård, som soffan i ett väntrum. Vilket tydligen är vad jag vill ha, eftersom jag provsatt säkert 50 soffor innan jag bestämde mig. Dags att ge sig ut på jakt efter matta, tv-bänk och... fan jag vet inte. Vad behöver man? Inga jävla värmeljushållare i alla fall. Tror att jag gav bort 30 stycken till Röda Korset innan jag flyttade.
Prydnadskuddar? Nej, tack! Små bord med stilleben av prylar och coffeetable-böcker? Aldrig i livet! En uppstoppad struts? Now we're talking. Men kanske inte ändå.
Det är meningen att man ska tycka att det här är kul, va?