Jag har inte svultit ihjäl

Jag är bara handlingsförlamad.

Eftersom antalet uppdrag just nu är minimalt finns ju egentligen alla möjligheter att göra en hel massa bra saker hemma. Som att storstäda. Rensa skåp. Sälja prylar på Tradera. Pyssla. Laga kläder. Stryka. Byta gardiner...

Men nä

Det blir liksom inte gjort.

Istället sitter jag liksom och väntar, med en lågintensiv oro i kroppen.

Väldigt opraktiskt faktiskt.

Jag borde verkligen skärpa mig.
Tyvärr är jag väldigt dålig på just det.
Min inre chef (som aldrig varit mycket till arbetsledare) verkar ha blivit permitterad.

Suck!
Nej, nu tittar vi på lite vitsippor istället.

Vänligen fylls av vårkänslor nu!

Hur går det för er?

Hur är det möjligt?

Det är bara två dagar sedan jag fick hem sju påsar med mat.

Hur kan det inte finnas NÅGONTING gott hemma?

Vad fan innehöll de där påsarna egentligen?

Hur kass kan man egentligen vara på att shoppa?
Vitkål? Matolja? Lasagneplattor? Ägg?
Vem vill ha sådant? Jag vill ju ha choklad, chilinötter och wienerbröd.

Jag har faktiskt betalat mina räkningar idag. Och tvättat. Och bakat bröd som åtminstone blev lite ätbart. Massa bra saker ju. Då är man värd att frossa i transfetter.
Jag har inte ens bacon - för det var restnoterat.

Nej, men jag festar väl loss på en halstablett, då.

Jo, jag är medveten om att det finns betydligt större problem i världen, men det minskar inte på något sätt min förmåga att tycka synd om mig själv. Jag är bra på det sättet.

Drömmar

Lugn, bara lugn. Jag tänker inte berätta vad jag har drömt i natt.

Jag syftar på det paket av orealistiska fantasier som landade i min brevlåda idag.

Fatta vad mycket goda grejer jag kommer att vara i stort sett självförsörjande på lagom till sensommaren.

Eller, alltså. Vad mycket gott jag kommer att bjuda traktens sorkar på i år.
Och de ska ju tydligen också leva.

Men just nu är det flera månader kvar tills jag bittert måste konstatera att mina odlingar mest består av ogräs och insektsangripna fulrötter.

För i år kommer det ju att växa så det knakar.
Och jag kommer att skrida omkring i Lantlivskläder (typ angorakofta och lång kjol) och plocka späda godsaker till kvällens middag, utan att få med mig tolv fästingar, tre tistlar och grannens katt när jag går in. Fåglarna kommer att kvittra och någon har uppfunnit ett myggmedel som faktiskt fungerar.
Vad fint det ska bli.

Vid närmare eftertanke kunde jag lika gärna skrivit om mina nattliga drömmar. De är ungefär lika realistiska. De innehåller fler korridorer bara.

Någon annan som har trevliga planer för sommaren?

Jag borde inte få hålla på

Jag läste ett inlägg av någon som tyckte att nu när man var hemma så skulle man passa på att ta itu med de där små sakerna man tänkt att man ska fixa "sen". Måla en list, reparera något, sätta upp en lampa etc.

Bra idé, tänkte jag.
FEL, FEL, FEL.

Planen var att lite snabbt limma fast en sådan där liten metallbricka som gör att garderobsdörren går att stänga. Den har stått och glipat i ett år eller två. (Eller tre, vem minns sådant.)
Hur svårt kan det vara?

Uppenbarligen jättesvårt.
När jag var färdig hade jag limmat fast min iPad på strykbrädan och dessutom fått så mycket kontaktlim på fingrarna att min mobil inte känner igen mig.

Jag vill inte bo tillsammans med mig längre.

Men visst gör nästan alla sådana saker titt som tätt? Va? Visst? Berätta gärna. 

Men blääh

I morse bakade jag kalljästa frallor.
Det borde jag inte ha gjort, för jävlar i min lilla låda vad äckliga de blev. Så pass oätliga att det bara var att slänga dem.
På riktigt.

Små, fula bröd längst ner i en matavfallspåse. Hejdå! Låt oss aldrig ses igen.

Jag ska inte säga vilket recept jag använde, för det var troligtvis inte receptets fel.
Nästan allt jag lagar smakar illa just nu.
Och det är tyvärr inte inbillning. Jag har fått det bekräftat av oberoende källor. Eller snarare en källa som är beroende av att jag lagar och serverar mat varje dag. Och alltså borde vara mån om att hålla sig väl med mig. Inte bita handen som föder en... typ.
Men icke.
"Du, det här var verkligen inget vidare."

Jag får ägna mig åt att läsa böcker istället.
Det gör jag numera på min iPad. Vilket så klart inte alls är samma sak som att läsa en riktig bok på papper, men det funkar. För jag har laddat ner en festlig app som heter Libby.

Med den kan man låna böcker från Göteborgs bibliotek utan att gå dit.
Klart ocharmigt i jämförelse med att ströva runt bland hyllorna, undersöka vad som nyss har blivit återlämnat, spana på vad andra lånar, bläddra i tidningar och småprata med sin vänliga kvartersbibliotikarie - men ändå. Bra grej.

Nu ska jag rimma fläsk.
Något som har möjlighet att bli ett rent grandiost misslyckande.
Nåja, jag har knäckebröd hemma.

Matprat

Äta och läsa böcker. Det är ungefär allt jag ägnar mig åt just nu. När jag inte jobbar då alltså. Men just nu rasar det ju inte direkt in nya jobb, så mycket mat blir det.

Den här listan hittade jag hos Sandra Beijer, som hade lånat den från någon annan. Båda tar jättefina matbilder. Det gör tyvärr inte jag.

Vad kan du inte laga?
Plattfisk. Helt omöjligt. Jag får verkligen ingen ordning på filéerna och dessutom smakar de alldeles för ofta dy. Tycker överlag att platta fiskar ser extra läskiga ut. Fisk ska se ut som makrill. Gärna smaka så också.

Har du köpt på dig något särskilt nu under corona?
Inte egentligen. Men de senaste veckorna har jag försökt köpa lite extra varje gång jag handlat. Någon extra förpackning med krossade tomater, vita bönor i tomatsås och förstås: Frebacos råris. Jag skulle kunna leva på Frebacos råris om det inte vore för risken för arsenikförgiftning.

Kanske skulle man ägna lite tid åt att städa skafferiet nu när man ändå är hemma?

Recept du är sugen på att laga?

Friterade äppelmunkar. Det har jag velat göra i hur många år som helst. Varför jag aldrig gör det är aningen oklart. Kanske för att jag kommer att bli så himla sur om de inte blir fantastiska. Nu kan jag inbilla mig att de skulle bli underbara, fluffiga moln av goodness, när de i verkligheten kanske skulle bli flottiga, degiga klumpar med läckande fyllning. Men vem vet, kanske tar jag mod till mig någon dag. 

Nämn en maträtt du aldrig smakat?

Jag har aldrig ätit ceviche. Och det kommer jag troligtvis aldrig att göra heller om inte någon bjuder mig på det. Tanken att jag själv skulle beställa in limemarinerad fisk när det finns så himla mycket annat som låter godare är orimlig. Men om någon lagade det åt mig så skulle det så klart vara kul att testa. 

En fin film som kretsar kring mat?

Fin och fin, men Chef är ju en mysig bagatell som man blir glad av. Lasse Hallströms 100 steg från Bombay till Paris kan man ju också titta på och bli lite inspirerad till att åtminstone lära sig laga de där fem grundsåserna. Åh nu vet jag. The Lunchbox för tusan. Den är ju fin. (Ha, vilka nya fräscha filmer jag rekommenderar...)

Ingrediens du hatar som du skulle kunna låtsas vara allergisk mot för att slippa?

Ananas. Det går rysningar genom hela kroppen när jag råkar på varm ananas i någon maträtt. 

Favoritingrediens?

Bacon, det är ju självklart. Jag misstänker att 30 procent av mina blogginlägg innehåller ordet bacon.

Det är dags för middag med kompisar. Vad lagar du?

Renskav med enbär, kantareller och lingon. Potatis till.

Mat du inte förstår?

Dumplings. Jag kan ha haft otur med de dumplings jag träffat, men ingen har smakat någonting alls. Helt meningslös föda tills man doppar den i någon form av stark sås. Att de dessutom äts med pinnar gör ju inte saken bättre. Jag är så fruktansvärt kass på att äta med pinnar att det är något av ett handikapp. 

Om jag hade räknat kladdkaka som mat hade den garanterat intagit förstaplatsen här. Jag har aldrig mött en kladdkaka jag gillat. 

Gammalt djungelordspråk

Ingen situation är så illa att den inte blir liiite bättre av en nybakad pepparkaka.

Jag är inte helt hundraprocentigt säker på att jag har läst det i Fantomen, men det borde jag ha gjort. Han kan ju inte bara sprungit omkring och slagit ner skurkar? Han måste väl ha fikat ibland också? Vad är det annars för vits med att finnas till?

Jaha, vad ska man göra nu då?
Jag är så uttråkad att jag funderar på att städa.
Men så illa ska det nog ändå inte bli.

Vad gör ni för något festligt?

Hemförlovad

Jaha.
Då var man hemmajobbare, då.
Igår plockade jag hem datorn och idag var det alltså dags att börja "jobba hemifrån".

Jag började klockan 9 i morse.
Nu är jag seriöst uttråkad.
Och då har jag ändå hunnit baka ett bröd också.

Så... jag tar väl helg nu.

Det här kommer nog att bli intressant.

Avskyr när tillvaron är intressant.

Något av en ledtråd

När det krävs tre försök innan man får på sig trosorna åt rätt håll på morgonen kan man nästan ge sig på att resten av dagen inte kommer att bli någon total succé.

Så, får man gå och lägga sig snart?

Det här måste ju vara ok 2020

Jag läste nyss en lista över saker det var dags att sluta inreda med under 2020. Trender som blivit så vanliga att de bara är tröttsamma, tydligen.

Grått ton i ton.
Lampor med gloria.
Matbordsstolar i sammet med metallben.
Sänghimmel.

Jag känner mig rätt säker på att jag inte har något av detta. Det tycker jag att jag borde kommit ihåg.

Och eftersom det inte stod något om plastpåsar så väljer jag att tro att sådana är helt rätt som inredningsdetaljer 2020.

Denna lösning för att slippa få kall vind direkt in i rummet under tiden jag fixar ute nya delar till kaminen är ju så tjusig att jag nästan är ledsen att jag inte har instagram.

Nästan, sa jag.