Som jag säkert skrivit förut (den här bloggen består till 73% av upprepningar) är jag inget vidare på att inreda. Jag tror att man bäst kan beskriva min inredningsstil som minimalistisk. Detta är inget ställningstagande eller uttryck för något slags estetiskt val - utan beror mest på att jag är lat och tycker att det är tråkigt att handla saker. Och lite på grund av att jag är snål också. Men det talar jag inte gärna högt om. Miljöhänsyn låter ju mycket bättre. Visst.
Men nu har jag i alla fall köpt en soffa. Som har levererats. Så nu måste jag väl ta itu med att faktiskt möblera vardagsrummet. Det har jag inte gjort ännu, jag har ju bara bott där i 4 månader. Men till och med jag tycker att det ser lite ledsamt ut med en tv på golvet, ett soffbord och en fåtölj.
Hittills har jag skyllt min ovilja att ta tag i detta på att jag väntar på soffan. Men nu står den där. Stor och stenhård, som soffan i ett väntrum. Vilket tydligen är vad jag vill ha, eftersom jag provsatt säkert 50 soffor innan jag bestämde mig. Dags att ge sig ut på jakt efter matta, tv-bänk och... fan jag vet inte. Vad behöver man? Inga jävla värmeljushållare i alla fall. Tror att jag gav bort 30 stycken till Röda Korset innan jag flyttade.
Prydnadskuddar? Nej, tack! Små bord med stilleben av prylar och coffeetable-böcker? Aldrig i livet! En uppstoppad struts? Now we're talking. Men kanske inte ändå.
Det är meningen att man ska tycka att det här är kul, va?
11 kommentarer:
Jag har vid 51 års ålder äntligen börjat inse och acceptera att jag är ointresserad av inredning! Och det är skönt. Det är ok att det tar 2, 3, 4 år för mej att köpa en matta till vardagsrummet;)
nina
Nina - Du med? Vad skönt! Det känns verkligen som om vi som är ointresserade av inredning är en liten marginaliserad grupp. Fast det är så klart inte speciellt synd om oss. Tänk bara hur mycket pengar vi sparar genom att inte köpa prydnadskuddar!
Och tid! Har en möbel väl hamnat på ett ställe så kommer den att stanna där. Möblera om är inget jag lägger tid på. Lite nödtorftig städning bara, så kan jag ägna mig åt roligare saker sedan.
När jag flyttade in 2009 i en splitter ny lägenhet tog det manga ar innan jag fatt allt pa plats precis som jag vill ha det. Först maste man bo in sig, placera de möbler/saker man vill ha kvar pa rätt plats, därefter kanske ändra sig och flytta pa nagot, ev köpa nytt. Nu är allt pa plats sedan nagra ar och inte en pryttel ska flyttas igen, inget ska köpas nytt (om inget gar sönder förstas). Sa här ska det se ut till dess att jag flyttar ut med fötterna före.
Annika
Fast kuddar behövs om man skall ligga behagligt.Och flytta dom lite ibland om man vill ligga högre eller lägre. Det är väl så jag stylar om i vardagsrum...
annika - Härligt! Mycket bra princip. Varför ska man byta ut något som inte är trasigt? Att inte göra om stup i kvarten betyder ju också att man slipper falla för kortvariga trender som alla hatar 5 år senare. Kvastmålade väggar i terrakotta, någon? Mörkbruna sjögrästapeter?
Botant - jag är inte principiellt emot prydnadskuddar. Men jag fattar inte varför folk måste ha sådana enorma mängder. Eller varför det ständigt måste köpas nya. För att inte tala om krukor. Det KAN inte behövas fler krukor i världen nu.
Det kan inte behövas fler kuddar hellre. För ett tag sen hittade jag vackra skånska handarbetade kuddar men köpte inte trots att jag beundrade handarbetet. Jag tog ett foto. Jag har ingen stil utan bara en samling av gammalt hantverk och nya mjukare medtvättbara fodral. Men man ligger skönt och läser med ljus från fönstret. Eller tittar tv
Man är som man är. Och det är ju som alltid good enough. Kan du låta någon annan inreda? Så det blir klart. Någon som känner dig alltså, och inte köper prydnadskuddar.
Jag sällar mig till skaran av heminrednings-ointresserade. Kan inte tänka mig något värre än att åka till en möbelaffär och provsitta soffor, URK. Är också starkt allergisk mot det här hysteriska renovera-för-renoverandet-egen-skull-fenomenet. Förr (i mitt fall: 80/90-tal) när man flyttade runt bland olika miljonprogramslägenheter som målades om på hyresvärdens bekostnad vart 10:e år så hoppades man att det åtminstone skulle vara okej färger, men om inte så fann man sig helt enkelt i att ha bajsbruna eller spygröna köksluckor eller småblommiga pensionärstapeter, och hör och häpna, MAN DOG INTE AV DET!
Pernilla - en inredare? Det vore rätt skönt. Men samtidigt är jag ju väldigt mycket ”kan själv”. Vilket i och för sig inte är så värst sant. Men det gör å andra sidan inte så mycket om det dröjer tills det blir klart.
Sparkling- det var inte roligt. Att provsitta soffor alltså. Men eftersom jag inte planerar att köpa någon mer soffa i mitt liv, så ville jag ha en som inte skulle bli nedsutten efter ett år. Alltså fick jag offra ett par timmar på att placera min rumpa i olika soffor innan jag till slut hittade en som var tillräckligt hård och helt utan trendiga detaljer som man kan tröttna på.
Jag är uppvuxen i ett hem där köksluckorna först var gula för att sedan bytas ut mot stiligt olivgröna. Så jag är härdad.
Alltså tänker att med en uppstoppad struts kan det BLI roligt😍
Skicka en kommentar