Men fan då vad trist livet är just nu.
Jag vill verkligen ingenting alls. Ser inte fram emot något. Gör inte ett dugg mer än det som är absolut nödvändigt. Går till jobbet, äter, betalar skatt och glor på teve. Okej, jag duschar också. Men mycket mer är det inte.
Folk säger att sorgen blir lättare efter ett år. Men jag är inte säker på att det är sant. Första tiden höll jag igång på rent adrenalin. Fixade allt som behövde ordnas, rensade hemmet från prylar, flyttade, köpte motorsåg och började såga ned orimligt många träd. Tog mig igenom storhelgerna. Men nu tycks jag ha fått pyspunka.
Så här vill jag inte ha det.
Något måste uppenbarligen göras. Frågan är bara vad?
Nå, i väntan på att jag kommer på vad detta något kan vara, tänker jag passa på att gnälla lite om mat. Då och då går jag ut och äter med kunder. Nu senast på ett coolt hamburgerställe. Ni vet ett sådant där ställe med sjukt genomarbetat koncept, inredning som får en att säga "men wow" och hamburgare med bonniga namn till en kostnad av 150 spänn.
Hur smakar det då? Tja. Jag kan leva med att få en hamburgare som är betydligt blodigare än den medium som servitören utlovade. Jag kan också stå ut med att serveras en oannonserad bytta med äcklig tryffelmajo (den kunde man ju ställa på bordet bredvid där den kunde stå och lukta unket). Men jag tycker att det är oförlåtligt att strö en massa stark ost på pommes friten utan att tala om att man planerar sådana illdåd.
Nästa gång går jag till McDonalds! Mina smaklökar är inte coola nog för hantverksburgare.
7 kommentarer:
Jag råkade nyligen hamna på Burger King p.g.a. av medföljares "önskemål". En enkel cheeseburgare var billig men så torr o gammal o sval så jag kunde inte äta upp den. Tror de lagrade de enkla i förväntan på tillrusning och sen kom bara jag till slut. Helgens frysrensning då jag kokte nötkött som frikassé var godare. Ren köttsmak o inte en massa smakhöjande sörjor till.
För övrigt har vi haft kollaps av värmesystem nu när det var bottennapp i kylan. Det gav adrenalinkick vill jag lova!! Men lagad idag o allt är som vanligt, lite snålvärme.
Förutom hurra för att reparatören faktiskt kom så läste jag något lätt upplyftande hos Clara som hette "I min värderade riktning". Jag skall meditera över detta ett tag och se om jag kan rikta mig mot något.
Tycker såna där "coola" hamburgerställen är a. rena rånet, samt att jag b. funderar på om de har dolda kameror som de sedan sitter och skrattar åt i personalmatsalen. För det går ju inte att äta en hamburgare som är uppbyggd som en himla skyskrapa med någon form av värdighet i behåll.
botant - kollaps i värmesystemet? Vilken mardröm. Tur att det ordnade sig.
Jag har också läst Claras inlägg om ACT. Säkert ett sunt förhållningssätt. Själv känner jag mig lite som en kompass utan norr för ögonblicket. Nålen bara snurrar och jag vet inte alls vart jag vill. Men det kommer bättre dagar så klart. det gör det alltid.
Sparkling - Självklart var hamburgaren 18 centimeter hög. Men det hade jag ändå räknat med. Men den där osten på pommesen sårade mig djupt. Uppenbarligen för att jag hade gått omkring och varit sugen på just det i säkert två månader men varit för slö för att göra det själv hemma. Nu skulle jag äntligen få pommes... jo tjena.
Tror för övrigt att du kan ha rätt om att personalen skrattar i smyg. När jag var ung hade jag kompisar som jobbade på glasscafé. Där använde de det sista av vanlijglassen till att blanda med bostongurka och sälja den som bostonglass.
Om jag förstar saken rätt har du förlorat din man, vill minnas att jag läste nagot om det för ganska längesen, och sen försvann du ett bra tag. Jag förstar hur du känner, inte för att jag förlorat en man men min mamma. Det är manga ar sen nu, men jag förlorade helt styrfarten där ett tag. Hon var som min tvilling, och jag saknar henne ännu i dag efter snart 20 ar.
Men jag lovar, det blir bättre, om än aldrig riktigt bra. Men sa far det lov att vara, det är nog som det sägs att bättre att ha älskat än att aldrig ha älskat alls.
När det gäller hamburgare är jag helt pa din sida, det där att pimpa burgare är bara fanigt. Hos mig finns det en krog nere i stan som serverar mest husmanskost men ocksa burgare och bl.a. en cordon-bleu som är större än tallriken, till helt rimliga priser. Till skillnad fran en del "finare" restauranger som ska pynta vanlig mat. Inte konstigt att det alltid är fullt där. Dessutom delar man ofta bord med andra, och kommer pa sa sätt i kontakt med folk och det är supertrevligt. Aven hundar är välkomna. Det gar inte att boka bord om man inte är fler än fem personer, sa där kan ensamma slinka in och fa sig en god maltid och samtidigt sällskap. Sadana restauranger föredrar jag alla dagar i veckan framför de s.k. lyxiga med priser som far tarna att krulla sig.
/Annika
Jag förlorade min man sommaren 2020, och jag kan inte påstå att det blir bra någon gång. Det går lite uppåt och sen brakar det ner igen. Men man lär sig att leva med det. Man inser att man klarar sig. Men bra….nä det tror jag aldrig det blir mer.
Annika - men alltså husmanskost är ju det godaste som finns. Om den är vällagad alltså. Visst kan det vara festligt att någon gång äta på finkrog och serveras sfärer, fermenterad laxkind och korslagda kakaomarinerade ärtor - men direkt gott är det ju inte. Fast då får någon annan betala. Annars tar jag hellre stekt fläsk med löksås på någon lokal sylta. Som sagt, mina smaklökar är inte sofistikerade alls.
Anonym - Nej, jag tror inte heller att det blir riktigt bra igen. I alla fall aldrig på samma sätt. Visst klarar man sig, men det är svårt att vara speciellt glad över det. Det är något av en bergochdalbana. Förhoppningsvis vänder det uppåt igen så småningom.
Nej inte samma som förut men andra överlevare finns det
Skicka en kommentar