måndag 16 juni 2008

Gud hjälpe mig

I ett svagt ögonblick googlade jag på viktbloggar. Kanske kunde det finnas någon som led på samma sätt som jag.
Någon argsint medelåldersmänniska.
Som plötsligt tvingats se sin kropp förändras på det mest groteska sätt.
Någon som jag kunde gnälla lite med.
Kanske någon som kunde få mig att skratta.

Det skulle jag inte gjort.
The horror!

Jävlar! Det gjorde ont i varje del av min själ.
Viktbloggar skrivs tydligen av vuxna människor som *ler*, använder smileys och "syndar" när de äter en muffins.
Synd? Give me a fucking break! Du kan väl åtminstone ha begärelse till din nästas åsna eller något partiellt intressant innan du börjar tala om synd.

De är alla peppade till tänderna och den här gången tänker de lyckas.
De dicker Nutrilett och tycker att det är värt att tipsa om.
Och så berättar de om sitt besök på gymet. Det var ofta jätte kul, men oj vicken träningsvärk de har fått. Sedan står det inte något mer om gymet.

Jag känner mig som om jag har dött och vaknat upp i la-la-land.

Det finns några supermänniskor också. Sådana som gått ned 30-40 kilo och noggrant noterar varje kalori som passerar deras matsmältningsystem och hur olika dieter påverkar deras prestation och maxpuls i 7-kilometersspåret.

Jag känner mig plötsligt väldigt ensam. Som E.T. ungefär. Jag vill ringa hem och bli hämtad tillbaka till den verkliga världen igen.
Gärna snart!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag funderar på vad FRA ska med all denna information till? Analysera viktbloggar med kodad information om förlorade hekton - det är rätt åt dom!

DDT sa...

Ha! Någon kommer att få väldigt, väldigt tråkigt på jobbet framöver...