Vid det är laget borde jag veta att Gud omedelbart ställer till det för mig om jag raljerar över något.
Vi är helt enkelt inte kompisar, Gud och jag.
Bara för att jag igår beskrev mitt jobb som ett närapå ändlöst stirrande, då och då avbrutet av några få tangentbordsknackningar, förändrades självklart allt idag.
För idag inföll plötsligt hur många nya deadlines som helst.
Som ingen brytt sig om att informera om tidigare.
Varenda kund skulle plötsligt vara långledig över påsken och behövde få sina texter omedelbums.
Jag hade också tänkt vara långledig.
Tji fick jag!
Som vanligt.
Svensk mästare i tji, ju.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Men så får det väl inte gå till?
Eller? Hm!
Ska tänka på dig allt medan jag fixar torpet ihop med maken.
Markattan, hatar dålig framförhållning
Du har dina kunder, jag har mina och alla beter sig som att de plötsligt kommit på att nu är det påsk, nu är det "röda" dagar, nu är det liksom inte som vanligt! Ibland undrar jag i vilken värld de lever i, våra kunder. De måste väl också ha kunder,som i sin tur har kunder på ett eller annat sätt!? Är det bara så, att vi i slutledet måste prestera/leverera det alla andra har missat? Nä, så kan det väl inte vara,eller?
Ok, själv ska jag nog bara sitta på en klippa utanför Mariehamn, läppja på lite vin, undra vad jag blir bjuden på för mat och eventuellt pilla mig i naveln. Det sista om jag orkar, annars struntar jag i det.
Glad Påsk! (fast egentligen vet jag inte varför just påsken skulle vara så glad, det var ju då som jesus korsfästes.)
Fast nu när jag tänker på det där med korsfästelsen så kanske det är en glädjens dag, för några. Men skumt är det. Lika skumt som deadlines.
markattan - så får det tydligen gå till. Det är upenbart.
småländskan - nu för tiden är jag faktiskt bara tredjen sist i ledet, vilket är ett fall framåt. Layotarna och i sista hand tryckeriet kommer antagligen inte att få något ledigt alls!
singelmamman - just nu tror jag inte att jag skulle orka peta naveln ens.
Jag är en av de där layoutarna om är långt ner i kedjan. Men jag är glad att jag inte är tryckare.
pgw - jag har varit layoutare förr. Det var värre... Men layoutkramp var faktiskt lite lättare att handskas med än skrivkramp. Så det jämnar liksom ut sig.
Skicka en kommentar