Jag har läst att 46 är vuxenlivets värsta ålder.
Just då är människor som mest missnöjda med livet.
Sedan vänder det uppåt igen.
Förra året trodde jag på det.
Nu börjar jag tro att jag går ett år försent.
Med tanke på att jag försover mig varje morgon så undrar jag varför jag är förvånad.
Det här är ungefär lika kul som att vara fjorton.
Fast med mindre finnar.
Alltid något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det finns åldersfinnar också.
Jag trodde jag hade det jävligaste bakom mig, men inte det inte. Ok. Finnar har jag. En jättestor mellan axlarna, bland annat.
Fan!
Inte ska du ta mig ur min villfarelse sådär?
Jag har ju en liten stund kvar till 46!
Inget ont utan nåt positivt, heter det ju.
singelmamman - du hittar då alltid exakt rätt sak att säga.
fru gårman - jag är ledsen, det var inte meningen. Men jag läste det i en kvällstidning då då måste det ju vara sant.
mångmamma - du kanske går före?
helena - folk säger så mycket dumt
Oj, jag blir ju 46 i år. Nu vet jag inte det här är bra eller dåligt? Blir det ett skitår (till) eller ska jag tänka att värre än så här blir det i alla inte!
Fru Hansson - du kanske går för fort! Då är det värsta över och du går mot ljusare tider.
Skicka en kommentar