Oväntad trend? Knappast!

Enligt Aftonbladet är detta en oväntad trend som nu gör comeback. Ha! Inte för läsarna av den här bloggen. 

Strumpor i skor. Vilken grej va?

Det är ju bara några dagar sedan vi diskuterade randiga strumpor i kommentarsfältet nedan. Min åsikt var att vi aldrig skulle göra om det. Och vad händer? Ett par dagar senare är det en trend! Nu ska man ha synliga strumpor. Även i högklackat.

Jag börjar känna mig som ett trendorakel. Fast omvänt.

Jaha, då var det fredag igen

Det här att jag inte längre piper högt av lycka varje fredag, undrar vad det beror på?

Jag ser två möjliga anledningar.

1. Jag hatar inte jobb lika mycket som förr.

2. Min fritid är lika trist som mina arbetsdagar.

Hoppas nr 1.

Ytterligare ett bevis

Jag är sämst på inredningstrender. Det är uppenbart. Var det två veckor sedan jag skrev om min aversion mot furu? 

Vad ser jag nu? Jo, detta.

Say what?

Furu är alltså hett? Alla vill ha det?

Uppenbarligen inte riktigt alla. Här finns en medelålders människa som verkligen inte tänker fylla sitt hem med furumöbler en gång till. 

Jag är motsatsen till trendorakel. Ständigt i otakt. Vilket inte borde förvåna någon som sett mig dansa eller försöka hänga med i ett gympapass på Friskis. Det slår liksom igenom på de flesta områden i mitt liv. 

Den där stora ullmattan jag köpte nyligen... är den redan helt passé? Det är den va? Nåja, den är skön att gå på i alla fall. 

Sörjer inte mina döda gurkplantor

Gurka är tydligen ungefär den enda grönsak som sjunkit i pris den senaste tiden.

Men löken alltså, vilket klipp!

Jag är rik! Typ.

Nu är frågan om jag kan flytta min tjänstepension från globala fonder till gul lök? 

Och var sparar jag de guldklimpar som nu hänger på tork i köket? Uppenbarligen inte under madrassen. Där ska man aldrig ha värdesaker enligt proffsen. Bankfack?

Jag säger inte att det var vi...

men tydligen skolkade somliga personer från jobbet under förmiddagen och satt framför en storskärm på Ullevi och såg matchen istället för att sitta vid skrivborden och arbeta i sina anletens ångestsvett. 

Förlust. Men ändå värt.

Jag kommer aldrig att kunna bli anställd igen.

Vad som helst

Enligt Nilla kan man skriva vad som helst i en blogg.

Vilken tur, för jag har verkligen ingenting intressant att skriva om. Men jag har funderat lite på kantareller eftersom jag tillbringade fyra timmar ute i skogen i helgen.

Hur kommer det sig att kantareller helst växer på ställen där det är krångligt att plocka dem. Gärna under stockar, inkilade under stenar, långt ner i mossan eller bland kvistar, blad och vassa pinnar. Det är nästan som om de inte vill bli plockade.

Visst, plocka om du vill. Men en vass pinne kommer att peta på dig när du minst anar det.

De där svamparna man inte bör ta med sig hem står däremot helt lättillgängliga och bara inbjuder till plockande.

Här står jag bland mjuka klöverblad och väntar på att bli vald.

Nåja, jag kom hem med några liter kantareller i alla fall (tillsammans med ett rejält gäng myggbett, ett skrapsår på armen, två brutna naglar och ett nytt litet hål i byxorna). Alltid något.

Sedan testade jag att rensa svamp med hjälp av ett par deciliter mjöl. Det funkade faktiskt över förväntan, men det känns inget vidare att slänga bort mat på det viset bara för att det är tråkigt att sitta och peta med rensningen. 

Jaha. Sedan tog jag upp lite lök som nu hänger och torkar.

Nej, de har inte pest. De är bara lite smutsiga.

Det var den helgen det. Hur långt är det kvar till julledigheten? Jättelångt va? Fan.

Semesterns bästa bild

Jag är ju, vilket har bevisats oräkneliga gånger här i bloggen, verkligen ingen fotograf. Skärpan hamnar oftast på något helt annat än motivet. Om den ens finns. Och bildkomposition verkar vara något som gått mig helt förbi. 

Dessutom tar jag i stort sett bara bilder när jag har tråkigt. Vilket såklart inte inspirerar till att göra egna fotoböcker direkt.

Men ibland händer det att jag får till det. Det jag vill ta en bild på ÄR faktiskt i fokus. Ljuset är ok. Färgerna är någorlunda harmoniska. Naturligtvis är det bara en slump, men ändå. En bild man inte behöver skämmas för att visa.

Så himla typiskt ändå att just den bilden ska föreställa en BÄRFIS.

Det lär inte bli någon fotobok i år heller.

Andra festliga saker jag har gjort

Jag har googlat recept på saker att göra med grönkål.

Två stiliga färger. Tyvärr samma smak.

I år har jag lyckats med grönkålen. Och även om det förstås är kul att lyckas med något (nästan allt annat har ruttnat, torkat eller blivit angripet av små och halvstora individer ur den svenska faunan) så finns det tydligen inte såå väldigt många saker att göra av grönkål. 

Jovisst. Soppa och chips. Men det finns ju gränser för hur mycket soppa och chips man vill äta. Och dessa är betydligt snävare än den rikedom av gröna och lila blad som min odlingslåda envisas med att producera.

Det bästa verkar vara att peta in den i andra rätter. Pasta? I med lite grönkål! Gratäng? Släng ner lite grönkål! Paj? Vräk ner en bunt blad. 

Några tips?

Ledtråd

Jag har faktiskt inte bara läst böcker.

Men man vet att sommarvädret inte varit något vidare när man ägnat dagarna åt saker som att lära sig pochera ägg och göra egen möbelpolish.

Jaha. Nu kan jag det.

Det var nära att jag testade att göra rep av nässlor också. Men då talade jag förmanande med mig själv och åt lite chilinötter istället. Jag har tillräckligt mycket underligt skräp i min lada. Jag behöver INTE några meter nässelrep.

Har ni lärt er något spännande i sommar?

Nästan som att vinna på Lotto

Förra hösten sådde jag 4000 vallmofrön. Jag tror det i alla fall. Jag räknade inte. Dessa frön var bara aningen större än bakterier, så det skulle lika gärna ha kunnat vara sand i fröpåsarna.

Som sagt, 4000 frön. Och se på fan. I år har jag vallmo på min äng.

Lite framgång är också framgång

18 stycken! 

Jag orkar inte räkna ut den procentuella framgångsfaktorn här. Men chansen att jag inom en rimlig framtid ska ha ett fält fullt av blommande vallmo känns ungefär lika stor som att vinna mer än 21 kronor på Lotto.

Uppmärksamma läsare kan eventuellt märka av en signifikant brist på växthus i bilden. Det beror på att jag inte orkat ta itu med det i år heller. Det var väl synd. Jag vill gärna skylla på vädret, det har faktiskt blåst halv storm och regnat i stort sett varje dag. Men i verkligheten har jag mest varit less på allt.

Att jag inte målade södersidan på huset är däremot vädrets fel. Jag skrapade, men sedan blev det aldrig uppehåll mer än några timmar i sträck. 

Nåja, jag hann läsa 21 böcker på semestern. Så allt var ju inte dåligt.

För övrigt...

... känner jag att jag borde be om ursäkt till alla skriknysare.  Tydligen KAN det faktiskt hända läskiga saker när man nyser. 

Nu vet jag ju förstås inte om ett skrik hade räddat Sam från denna hjärnexplosion, men man kan ju aldrig vara säker. Såå, kanske borde man ändå skrika lite?

Jaha, det var den sommaren

Livet har inte känts så där toppenkul den senaste tiden. Allt har varit lite segt och grått och tråkigt. Till och med semestern. Även om det så klart var orimligt skönt att vara ledig. Det är det ju alltid.

Och nu sitter jag på jobbet framför min skärm igen. Tyvärr inte det minsta laddad inför den evighet av arbete som väntar innan det äntligen blir jul. 

Men det är väl bara att bita ihop, ta sig i kragen och rycka upp sig. Foten i kläm - jajjamän!

Blogga alltså? Vad kan då passa bättre än en lista om saker jag inte gillar. Den här har jag hämtat från Sardellen.  

Träslag: Gulnad furu

Det kan vara bittra minnen från skoltidens partyn i diverse gillestugor, men nikotingul furu kan väl inte göra någon människa glad? Inte nu i alla fall. Vem vet, om 25 år kanske folk trålar secondhandaffärerna efter klumpiga matbord, byråer och hörnskåp i lackerad furu. Om någon hade sagt till mitt 30-åriga jag att jag en gång i framtiden skulle gilla teak hade jag hånskrattat. Men tji hade jag fått. För nu gillar jag det.

Andra ytor: Polerad marmor

Marmor är ju egentligen vackert, men jag är så trött på blankpolerade stenytor. Obehandlad gråsten skulle jag möjligtvis kunna tänka mig, men annars kommer det nog att dröja innan någon form av stenmöbel kommer innanför min dörr. 

Färg: Persikorosa

Eller är den mer gul? Gul-rosa? I vilket fall tycker jag inte om den färgen på något annat än frukt. Främst på grund av att jag ser sjuk ut om jag tar på mig något i den nyansen. Eller till och med mer än sjuk - zombielik. Enda användningsområdet för persikofärgade kläder jag kan föreställa mig är vid möten med Försäkringskassan. Ingen skulle tvinga mig att arbeta!

Porslin: Gerbera

Min motvilja inför detta färgglada porslin med vågiga kanter kommer nog främst från ett jobb jag hade en gång i tiden. Gerberas svajiga gratängformar är helt enkelt guilty by association. Jag förknippar dem med några rätt frustrerande uppdrag för en omöjlig kund. 

Godis: Djungelvrål

Jag gillar visserligen salt godis, men det här är på gränsen. Fast det egentliga problemet uppstår när den salta ytan är borta och man sedan har något som känns och smakar som en bit plast i munnen. Det kan inte vara meningen att våra kroppar ska tvingas bryta ned något med den konsistensen. Väl?

Inredningsstil: Hmm...?

Med tanke på att jag har noll skills när det gäller inredning känns det lite förmätet att kritisera andra. Så länge det inte är fruktansvärt övermöblerat och fullt av stora porslinsdjur så står jag ut med det mesta. 

Bok: Dåligt redigerade böcker

Kanske är det ljudboksboomen, kanske är det hybridförlagen, kanske är det samhällets allmänna förflackning (jag är inte riktigt säker på vad det sista betyder, men i sann ljudboksanda låter jag det stå kvar). Jag vet inte hur många dåligt redigerade böcker jag lyssnat på det senaste året. Jag kan förlåta författaren - man blir blind för sin egen text efter ett tag. Men någon har väl i uppgift att hjälpa författaren och se till att få bort felsyftningar, personer som plötsligt byter namn och logiska luckor stora nog att köra en långtradare igenom? 

Så, då var vi igång igen. Fyll gärna på med något du inte gillar. 

Klart att det fanns en hake

Visst, det är härligt med vårvärme. Så klart. Som man har längtat. Hoppet tänds, ljuset återkommer, livsandarna vaknar yada-yada-yada...

Blodsugarna är tillbaka

Det är ju bara det att en del annat också vaknar till liv. Saker som bits till exempel. 

Jag gillar ju naturen, det gör jag. Jag önskar bara att vissa delar av den inte gillade mig tillbaka riktigt så mycket. Jag är redan trött på att vara en vandrande all you can eat-buffé för traktens alla insekter.

Lånad 3-lista

Ser man på. Det blev vårväder till slut. Detta firades med en välförtjänt öl efter timmar av vedklyvning.

Men, nu är jag tillbaka i stan och här regnar det. Så klart. Det känns inte alls lockande att tänka på hur härliga de lediga dagarna under påsken var, eller hur orimligt många dagar det är till semestern.

Istället kan man ju fylla i en lista. Den här hittade jag hos Underbara Clara.

3 ljud jag inte gillar

- Människor som smaskar och pratar med mat i munnen

- Störningar i radiosändningar

- Folk som skriknyser (det är faktiskt fullt möjligt att nysa utan att skrika samtidigt, jag lovar)

3 ljud jag gillar

- Sprakande och knäppande brasa

- Katter som spinner

- Koltrastar

3 jobb jag inte vill ha

- Frisör. Även om vi bortser från att jag verkar vara fysiskt inkapabel att klippa ens ett litet papper utan att det blir snett så är jag helt handikappande dålig på småprat.

- Personlig tränare. Om jag är kass på småprat så är det ingenting emot vad jag skulle vara på peppande tillrop. Det skulle sluta att med att jag och mina klienter satt och åt wienerbröd.

- Flygledare. Hjälp, jag får stresspåslag bara jag tänker på det. Även om jag kan bli nervös på mitt vanliga jobb så kan jag ju alltid trösta mig med tanken "vad är det värsta som kan hända? Det är ju ingen som kommer att dö." 

3 jobb jag kan tänka mig

- Trädgårdsmästare. Inte för att jag skulle vara bra på det. Men om jag hade utbildat mig till något sådant tror jag att jag hade trivts väldigt bra. Jag gillade i alla fall att vara trädgårdsarbetare en gång i tiden. Men att vara mästare låter ju ännu bättre.

- Forskare i något naturvetenskapligt ämne. Det är säkert ganska långsamt, men det borde vara ett yrke man inte tröttnar på i första taget.

- Bibliotekarie. Låter ju som en drömtillvaro. Att få vara på bibliotek hela dagarna. Fast när jag träffar bibliotekarier verkar de sällan älska sina arbeten. Så kanske är det inte lika mysigt som jag inbillar mig.

3 saker jag inte äter

- Avokadosoppa

- Råbiff

- Tryffelmajonäs

3 saker jag gärna äter (helt onödig kategori, 30 procent av bloggen handlar ju om detta)

- Bacon

- Brieost

- Wienerbröd

3 saker jag aldrig gjort

- Tatuerat mig

- Sett norrsken

- Klappat en elefant

3 saker jag gjort idag

- Letat parkering i 45 minuter för att slippa böter. 

- Försökt förstå varför jobbets kaffeautomat inte fungerar (Hjälp!)

- Vält en av mina lådor med försådda plantor. Hälften av jorden hamnade på golvet resten på en hylla med viktiga papper. (Succé, verkligen)

3 saker jag planerar i vår

- Få upp mitt växthus

- Bjuda min bästa vän på en spahelg

- Skriva mitt testamente

3 saker jag önskar att jag var bra på

- Att sjunga

- Att springa. Jag har verkligen inget löpsteg alls. En del ser så lätta och obesvärade ut när de springer. För mig är varje steg en plåga.

- Snickra. Jag gillar ju verkligen att snickra, men jag är i ärlighetens namn inte alls bra på det. Nu låter jag inte sådana småsaker hindra mig, men det är fortfarande irriterande.

3 saker jag önskar att jag var mindre bra på

- Att prokrastinera

- Att oroa mig för saker som faktiskt inte är livsviktiga

- Att låta bli att shoppa (jag behöver verkligen lite nya kläder snart)

Och så var det april

Jo, jag vet. Aprilväder. Notoriskt opålitligt. Men det hjälper inte. Jag blir ändå överraskad när jag kommer till landet med planer på att börja röja plats för mitt växthus, gå runt lite med röjsågen och kanske till och med gräva lite, och möts av det här.

Fint i januari, not so much i april

10 centimeter snö!? Nåja, det var bara att greppa motorsågen och fälla några träd i stället. 

Och april fortsätter att leverera. I går petade brevbäraren in min deklaration i postfacket och med den ytterligare en överraskning. 19.000 i restskatt. Vad fint! Verkligen. 

Men tar jag mig bara igenom den här dagen, och morgondagens långa kundmöte så är det påsk sedan. Fem lediga dagar! Om jag inte drabbas av böldpest så tror jag att det blir finemang. Med eller utan snö. 

Ledig kan vara det bästa jag vet. Det och bacon. Vilken tur att det går utmärkt att kombinera.

Inte för att gnälla, men…

Skojar. Det är klart att jag ska gnälla. Till exempel på vädret.

Visst, det är mars men ändå. Är det verkligen rimligt att en promenad går från Idas sommarvisa till Barnen från Frostmofjället på 15 minuter?

Hopp om livet

På väg att frysa ihjäl

Förutom vädret vill jag även framföra klagomål på min träning. Är det inte meningen att man ska bli starkare och tåligare av att träna?

Idag stukade jag handleden när jag drog ut en sladd. 

Ska det vara så här? Och var är Sverker när man behöver honom? Min tillvaro behöver reklameras.

Till Botant

Och andra som eventuellt är sugna på att baka. 

Här är länken till de kalljästa frallorna

Kan vara ett av de bekvämaste bröd jag någonsin bakat. Testa gärna!

För övrigt är det fredag. Detta faktum gör mitt liv lite lättare. Egentligen hade jag tänkt åka till landet, men temperaturen verkar ligga strax över nollstrecket och det ska regna hela helgen så jag gissar att jag stannar hemma istället. Får väl fortsätta med min hall. Nu är i alla fall grundmålningen gjord. Dags att välja kulör med andra ord. Det kan ju ta sin lilla tid. Jag tror att jag har bestämt mig för mörkblått. Men det finns ju en hel massa mörkblå nyanser. 

Som midnattsblå, Hague Blue, Prussian Blue, Dark Denim, Anemon, Sophisticated blue, Deco Blue, Oslo,  Nostalgic Blu, Wegner Blue och cirka 400 sifferkombinationer... Det blir nog kul. Jag gissar att jag kommer att ha beslutsångest i en halv evighet och till slut panikvälja något som jag sedan kommer att hata ett tag, för att sedan vänja mig och kanske till och med gilla så småningom. Ungefär som med alla beslut alltså...

Att promenera inomhus

Vad är det som går och går men aldrig kommer fram? 

Svar: Den här medelålders heffaklumpen som testar Indoor Walking.

Det var ungefär lika kul som man kunde tänka sig. Konditionsträning är inte riktigt min grej. Men jag hade inte räknat med att det skulle vara svårt. Gå kan jag väl ändå? Det har jag ju ändå gjort i mer än fem decennier.

Men så fort armarna ska blandas in så händer underliga saker. Som när jag skulle testa stavgång. Då lyckades jag flera gånger missa marken med stavarna och antingen vifta hjälplöst i luften eller sätta ner stavarna på mina redan ömma tår.

Så när jag ska trampa runt på en crosstrainer blir det jobbigt. Helt plötsligt blir jag passgångare, vilket jag faktiskt inte är i normala fall. Eller så sätter armarna igång och motarbetar benen, så att jag håller emot istället för att hjälpa till och hur läskigt det är att släppa händerna helt och bara trampa runt på de där fotplattorna ska vi bara inte prata om. Jag var stabil som ett duschdraperi. Men jag trillade i alla fall inte av maskinen, jag väljer att se detta som en framgång.

Men det här var ju lätt

Kalljästa havrefrallor, alltså.

Smakade helt okej också

Nu ska jag jobba lite med min hall. Den som jag började med i januari, ja. Det går inte snabbt precis. Men å andra sidan blir det rätt kasst. Så det jämnar väl ut sig, gissar jag.

Nej, jag vill inte prata om det!

Ditt och datt

Jag har haft en öppnad chokladkaka i kylskåpet i en och en halv vecka nu. Vem är jag ens? Mitt unga jag skulle verkligen undra hur i helvete det kunde gå så här fel. 

Botant föreslog att det kanske var mullvadar som härjar runt och bygger jordhögar överallt på min tomt. Efter lite googlande har jag insett att hon kan ha helt rätt. Det hade jag aldrig trott. Av någon anledning tror jag inte riktigt på mullvadar. De känns som påhittade djur som möjligtvis finns i England. Gärna med fluga och litet plommonstop som en figur ur Det susar i säven. Men de finns tydligen även här. Där ser man.

Bloggen har även lärt mig saker om nederbörd. 1 millimeter nederbörd motsvarar tydligen cirka 1 centimeter nysnö. Tack för detta! Helt plötsligt verkar yr.no mycket mer korrekta. Att jag känner mig en liten aning korkad som aldrig fattat det här, får jag bara leva med. 

Träningen fortsätter. Nu dröjer det nästan 20 minuter innan jag börjar ifrågasätta mina livsval i allmänhet och den här idén med träning i synnerhet. Igår gick det dock fortare. Vår vanliga ledare på skivstångspasset var ledig och vikarien var en krallig kille som gillade att skrika uppmuntrande saker åt oss var tjugonde sekund. Efter ungefär fem minuter ville jag slå honom med skivstången. Jag reagerar inte så bra på uppmuntrande tillrop. Idag har jag så ont i kroppen att jag knappt tog mig ur sängen.

Same procedure as every year...

I år skulle jag inte, upprepar: INTE, så alldeles för många saker som jag sedan inte orkar ta hand om. Det gick som det brukar. Nu har jag lådor överallt i lägenheten. Nåja, mer än hälften brukar ändå dö innan det är dags att plantera ut dem. 

Ni då? Har ni gjort något kul?