Något fattade jag i alla fall

I dag satt jag med på ett möte i nästan två timmar.
Tyvärr hade någon glömt att skicka bakgrundsmaterialet till mig, så jag fick sitta där och låtsas att jag förstod vad kunden pratade om.
Ni vet, nicka ofta och humma instämmande.
Anteckna ord som limit, CSR, funktionalitet och däremellan rita taxar när jag tappade bort mig så där alldeles. Som man gör.

Jag vet fortfarande inte riktigt vad de gör.
Eller varför.
Men tydligen ska jag skriva en liten bok om saken.
Jävligt snabbt.

Jomen det här ska väl bli roligt.

Top chef

Idag ska jag göra egen pasta.
Det har jag aldrig gjort förut.
Jag tar för givet att det kommer att gå jättebra.
Back up-plan saknas.

Hmm...
När jag tänker efter så påminner mitt sätt att laga mat väldigt mycket om min attityd till arbete och karriär.
Och det har ju gått...

...kanske ändå ska kolla om det finns någon burksoppa i något hörn av skafferiet?

Slit och släp

Jag har skrivit 2409 tecken.
Utav dessa gissar jag att ungefär hälften kommer att behöva bytas ut.
Eller fler...

Jag borde uppenbarligen jobba med något annat.
Som att uveckla biologiska stridsmedel till exempel.
Jag är nästan säker på att man inte behöver ta med sig mjältbrand hem och fixa till den över helgen.
Hoppas det i alla fall.
Annars kan man ju börja undra varför grannen städar så himla noga.

Ett rasande effektivt energiknippe

Det är min granne, det.
Jag har hört henne dra omkring på dammsugaren sedan klockan halv nio.
Själv var jag också uppe tidigt.
Eftersom jag har massor av jobb att göra idag.

Hittills har jag druckit kaffe, läst tidningen, läst ut en bok, spelat lite spel på mobilen, satt på mig strumpor och funderat på att sätta upp håret i tofsar.
Något jag sedan bestämde mig för att låta bli eftersom det visade sig att jag såg ut som en idiot.
Ja, det var väl det hela.

Så, nu har jag värmt upp i tre och en halv timme.
Det borde kanske räcka?
Dags att jobba då alltså.

Man skulle förstås kunna säga att det här beteendet är fullt normalt en lördag och att mina vardagar naturligtvis ser heeeelt annorlunda ut.
Det skulle man kunna säga.
Fast det skulle vara ljug.

Söndagsångesten slår till

Jaha, så var den här helgen slut.
Bara fem arbetsdagar kvar till nästa.

Det är för tidigt att börja räkna ner till sommarsemestern, va?

Jag är bäst när jag är tyst?

Kollade statistiken.
2500 personer har varit här den senaste månaden.
När jag alltså inte skrivit någonting alls.

Undrar hur många läsare jag hade haft om jag aldrig startat bloggen.
Tanken svindlar.

Hmm... vad är det i de här migräntabletterna egentligen?

Nytt år, nya möjligheter att misslyckas

Inga nyårslöften i år.
Jag kom helt enkelt inte på något att lova.
Antar att detta innebär att jag faktiskt redan har uppnått personlig perfektion.

Eller blivit fullkomligt desilusionerad.
Oklart vilket.