Jaha, då var det fredag igen

Det här att jag inte längre piper högt av lycka varje fredag, undrar vad det beror på?

Jag ser två möjliga anledningar.

1. Jag hatar inte jobb lika mycket som förr.

2. Min fritid är lika trist som mina arbetsdagar.

Hoppas nr 1.

Ytterligare ett bevis

Jag är sämst på inredningstrender. Det är uppenbart. Var det två veckor sedan jag skrev om min aversion mot furu? 

Vad ser jag nu? Jo, detta.

Say what?

Furu är alltså hett? Alla vill ha det?

Uppenbarligen inte riktigt alla. Här finns en medelålders människa som verkligen inte tänker fylla sitt hem med furumöbler en gång till. 

Jag är motsatsen till trendorakel. Ständigt i otakt. Vilket inte borde förvåna någon som sett mig dansa eller försöka hänga med i ett gympapass på Friskis. Det slår liksom igenom på de flesta områden i mitt liv. 

Den där stora ullmattan jag köpte nyligen... är den redan helt passé? Det är den va? Nåja, den är skön att gå på i alla fall. 

Sörjer inte mina döda gurkplantor

Gurka är tydligen ungefär den enda grönsak som sjunkit i pris den senaste tiden.

Men löken alltså, vilket klipp!

Jag är rik! Typ.

Nu är frågan om jag kan flytta min tjänstepension från globala fonder till gul lök? 

Och var sparar jag de guldklimpar som nu hänger på tork i köket? Uppenbarligen inte under madrassen. Där ska man aldrig ha värdesaker enligt proffsen. Bankfack?

Jag säger inte att det var vi...

men tydligen skolkade somliga personer från jobbet under förmiddagen och satt framför en storskärm på Ullevi och såg matchen istället för att sitta vid skrivborden och arbeta i sina anletens ångestsvett. 

Förlust. Men ändå värt.

Jag kommer aldrig att kunna bli anställd igen.

Vad som helst

Enligt Nilla kan man skriva vad som helst i en blogg.

Vilken tur, för jag har verkligen ingenting intressant att skriva om. Men jag har funderat lite på kantareller eftersom jag tillbringade fyra timmar ute i skogen i helgen.

Hur kommer det sig att kantareller helst växer på ställen där det är krångligt att plocka dem. Gärna under stockar, inkilade under stenar, långt ner i mossan eller bland kvistar, blad och vassa pinnar. Det är nästan som om de inte vill bli plockade.

Visst, plocka om du vill. Men en vass pinne kommer att peta på dig när du minst anar det.

De där svamparna man inte bör ta med sig hem står däremot helt lättillgängliga och bara inbjuder till plockande.

Här står jag bland mjuka klöverblad och väntar på att bli vald.

Nåja, jag kom hem med några liter kantareller i alla fall (tillsammans med ett rejält gäng myggbett, ett skrapsår på armen, två brutna naglar och ett nytt litet hål i byxorna). Alltid något.

Sedan testade jag att rensa svamp med hjälp av ett par deciliter mjöl. Det funkade faktiskt över förväntan, men det känns inget vidare att slänga bort mat på det viset bara för att det är tråkigt att sitta och peta med rensningen. 

Jaha. Sedan tog jag upp lite lök som nu hänger och torkar.

Nej, de har inte pest. De är bara lite smutsiga.

Det var den helgen det. Hur långt är det kvar till julledigheten? Jättelångt va? Fan.

Semesterns bästa bild

Jag är ju, vilket har bevisats oräkneliga gånger här i bloggen, verkligen ingen fotograf. Skärpan hamnar oftast på något helt annat än motivet. Om den ens finns. Och bildkomposition verkar vara något som gått mig helt förbi. 

Dessutom tar jag i stort sett bara bilder när jag har tråkigt. Vilket såklart inte inspirerar till att göra egna fotoböcker direkt.

Men ibland händer det att jag får till det. Det jag vill ta en bild på ÄR faktiskt i fokus. Ljuset är ok. Färgerna är någorlunda harmoniska. Naturligtvis är det bara en slump, men ändå. En bild man inte behöver skämmas för att visa.

Så himla typiskt ändå att just den bilden ska föreställa en BÄRFIS.

Det lär inte bli någon fotobok i år heller.

Andra festliga saker jag har gjort

Jag har googlat recept på saker att göra med grönkål.

Två stiliga färger. Tyvärr samma smak.

I år har jag lyckats med grönkålen. Och även om det förstås är kul att lyckas med något (nästan allt annat har ruttnat, torkat eller blivit angripet av små och halvstora individer ur den svenska faunan) så finns det tydligen inte såå väldigt många saker att göra av grönkål. 

Jovisst. Soppa och chips. Men det finns ju gränser för hur mycket soppa och chips man vill äta. Och dessa är betydligt snävare än den rikedom av gröna och lila blad som min odlingslåda envisas med att producera.

Det bästa verkar vara att peta in den i andra rätter. Pasta? I med lite grönkål! Gratäng? Släng ner lite grönkål! Paj? Vräk ner en bunt blad. 

Några tips?