Söndagsångest extraordinaire

Jag säger som Strindberg;
Det är synd om människan.
Särskilt den här människan.

Vars liv återigen ska styras av rutiner.
Som att gå upp före sju.
När ska jag egentligen bli morgonpigg?
Va?
Ska man inte bli det med åren?
Det blir väl lagom till pensionen gissar jag.
Typiskt!

Och jag har inte blivit snyggare.
Och inte smalare.
Och garanterat inte smartare.
Men jag flår lite på benen.

Det kommer att bli ett tufft år.