Äsch, jag har ingen fru.
Men om jag hade haft någon, så hade hon säkert inte förstått mig.
Hon heller...
I förra veckan hörde jag någon säga om mig att jag aldrig någonsin blir stressad.
VAD?
Jag ber att få upprepa mig.
VAD?
VAD?
VAD?
För guds skull - jag är en vandrande Edvard Munch-målning.
Det är bara god uppfostran som hindrar mig från att skrika rakt ut.
Uppfostran och en något för trång midjelinning på alla mina kläder.
Det krävs lite magstöd för att skrika.
Med för trånga kläder förvandlas skriket till små korta avhuggna läten.
Som kan tas för skratt.
Det är kanske det som räddar mig.
Folk tror att jag har humor.
Ja jävlar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Om du skaffar vida kläder med resår i midjan så kan du kanske både gå upp i vikt och skrika? Ett bra skrik kräver sin kropp! Se t.ex. på Birgit Nilsson :-)
Jag misstänker att min karriär skulle ta en jobbig vändning om jag gav efter för just den impulsen.
Det här är så sjukt roligt...måste bara få säga det....nu ska jag läsa vidare...jag är en jäkel på att scrolla nu!
Skicka en kommentar