fredag 12 december 2008

En sådan där dag...

Vissa dagar vaknar jag och är sämst i världen.
Redan från början.
Som idag.

När jag tittar mig i spegeln glor ett groteskt monster tillbaka. Med små ögon, gristryne och gråblek hud. Ett försök till leende ser ut som en grimas. Smink är meningslöst - ögonfransarna tycks ha försvunnit och inget läppstift i världen matchar de gula sneda tänderna.

På jobbet är varje korrigering av mina texter ett totalt underkännande av mig som person.
Gissa om det fanns invändningar mot mina texter idag?
För lång.
För formell.
För snackig.
Skriver man verkligen så?

Varje blick är fylld av förakt. Eller möjligtvis medlidande.
Eftersom alla hatar mig.

Jo, så är det.

Jag är inte helt förtjust i den delen av min personlighet.
Men hon dyker upp då och då.
Det enda som hjälper lite är att upprepa följande mening som ett mantra.
"Livet är ett helvete och sedan dör man."
Det verkar trösta henne lite.
Tanken på att det kommer att ta slut.

Jag börjar sakna mitt städtokiga överjag.
Gerd! Kom tillbaka - allt är förlåtet.

2 kommentarer:

Anonym sa...

*ger ett wienerbröd och lavemang* Äsch*puttar på* Kom igen nu va! Livet är en enda lång tuggummisträng och inte faen kommer man levande ur det heller.
Bara att gilla läget.

Anonym sa...

*skickar ett fat med stekt fläsk*