Svenska hollywoodfruar.
Nej, jag såg det inte.
Trailern räckte.
Men ändå...
En gång i forntiden dejtade jag en amerikansk affärsman i nöjesindustrin.
Det kunde ha blivit något.
Om vi bortser från vissa småsaker, förstås.
Som att det bara var en dejt.
Eftersom han var ungefär tre äpplen hög.
Och tappade håret.
Dessutom hyrde han ut partytält.
Närmare än så kom jag aldrig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vilken tur! Annars kanske du blivit som kärringen Anka.
Då hade vi varit en underbar blogg fattigare.
Hej förresten!
mvh R
Jag tycker det var nära nog! Själv har jag nog aldrig sett en amerikan in real life men jag vet att dom ofta är tre äpplen hög. Det är väl det man får om man e ute efter dollars :)
Ojoj, det var värst.
En dejt med en amerikansk affärsman.
Det var inte dåligt.
Synd han inte var mannen med stort M.
Då hade vi haft en hollywoodbloggare nu.
Fast sådana sunkiga liv vill vi väl inte ha? Pool, pengar och värme. Nix.
Eller?
OhMyGod!
Det kunde inte ha varit jag iallfall, så mycket är säkert.
Inte för att jag ser ner på dem, eller så.
Se så. Inte sura. Mina dejter är alla av den kalibern. Förutom att de kommer från Säffle eller Västerhaninge.
renee - hej själv. Och tack. Jag tycker också att det är tur. Tänk att heta Anka i efternamn, jag skulle bryta ihop varje gång jag presenterade mig.
Knaada - close, but no cigar. Det där är det närmaste jag någonsin har varit att gifta mig rikt. Inte så nära alltså.
Ulrika - pool, pengar, värme... Fan, undrar om han kommer ihåg mig? Jag kanske har kvar hans adress någonstans? Det var bara 23 år sedan. Visst borde han minnas mig?
nilla - nej, nej... vem ser ner på dem. Jag försöker undvika att titta på dem över huvud taget.
strössel - wow. Västerhaninge! Är de också korta och skalliga?
Skicka en kommentar