Det börjar bli mörkare.
Och så regnar det.
Har man riktig tur kan det bli lite dimma också.
Jag älskar varje minut.
Men det skulle jag förstås aldrig säga högt.
De flesta i min omgivning betraktar mig som förhållandevis normal.
Jag vill gärna att de fortsätter med det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
*håller med fullständigt*
Ingen betraktar mig som särskilt normal så vi kan basunera ut det!! :-)
Det är min också! *viskar så ingen hör*
Perfekt hörni! Då klubbar vi det. Vi är ju i klar majoritet här.
Hösten är okej. Men den där vintern kan vi skippa, rätt på vår och sommar tack!
Jag håller med, bara man slutar låtsas att det är sommar och accepterar att det är en fin höstdag istället för dålig sommardag så är ju hösten perfekt. En krispig morgon, vem tackar nej till det?
uuuuja! nu får man ju bylsa på sig o inte visa upp sin blekfeta kropp i en heltäckande dykardräkt o låtsas att det är senaste modet, alternativt sitta i tshirt under nåt träd o låtsas att man inte orkar byta om te bikini...gött. nu får jag vara fet flera månader.-)men vintern kan vi skippa.
Men... det är väl fullt normalt att formligen ÄLSKA hösten!
För då fyller jag ju år snart och får äta tårta och öppna presenter!
Och jag fyller också år på hösten, så det är en erkänt fin årstid.
Men för mig slår sommaren alla andra årstider av en anledning allena:
Jag är ledig då.
Jamen, visst är den härlig hösten...i alla fall nu i början.
Visst är hösten härlig för att inte tala om den vinter som kommer sedan med förfrusna tår, fingrar och näsor. Då är det skönt att tänka att det kommer ännu en vår – om man lever.
Vi verkar vara ganska rörande överens. Vad trevligt. Kanske kan vi hitta andra saker att enas om också.
Vad sägs om att vi alla sätter igång och avskyr chihuahuor? Jag har redan börjat.
Undrar om det stavas sådär förresten? Jag orkar inte kolla.
De, hundarna alltså, är lika dumma som att komma på att de med svårigheter med bokstäver ska behöva kunna stava till dyslexi.
Skicka en kommentar