Är det verkligen nödvändigt?
Jag kan komma på så många saker som skulle vara roligare.
Titta på teve.
Diska.
Klippa tånaglarna.
Demontera min laserskrivare, damma den och försöka sätta ihop den igen.
Rycka näshår med pincett.
Bortsett från armhävningar och skattedeklaration har jag svårt att komma på något jag känner mindre för än att gå till jobbet i morgon.
Men det kunde förstås varit värre.
Jag kunde arbetat med skattedeklarationer och armhävningar.
Det hade varit jobbigt.
Och synnerligen olämpligt.
Med tanke på att jag får stryk i både matte och gympastik av 9-åringar.
Men jag kan förstås en massa andra svåra saker.
Det är jag säker på.
Massor. Säkert.
Även om jag inte kommer på något just precis nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänkte skriva något klokt, inser att det inte funkar och att du knappast förväntar dig det heller. Så jag nöjer mig med att konstatera att jag tydligen gick till jobbet i morse. Sitter ju här nu.
Singelmamman - helt rätt tänkt. Klokenskaper är fullständigt bortkastade på mig. För övrigt är jag imponerad av din karaktär.
Skicka en kommentar