Nej, det är inte mitt stressiga liv som är boven i dramat.
Sitta, stirra, tänka, skriva tre ord, stirra rakt ut i luften, radera två ord, stirra, lyssna på radio, gå på toaletten, stirra lite till, hämta en kopp kaffe, tjuvlyssna på kollegorna, stirra, skriva en mening... alltså, man får inte magsår av sådant.
I stället får man magsår av skärp.
Åtminstone om man är jag.
Och glömmer att man är metallallergiker.
Vad säger ni?
Känns en repstump som en cool accesoar i vår?
Hoppas det, annars blir jag tvungen att gå upp i vikt för att hålla uppe mina byxor.
Jävla stretch!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Repstump låter väl ok annars ett par nya jeans i storlek mindre!
Markattan
Nagellack på den delen som ligger mot huden. Funkar för mej. :)
Meh, det skulle ju innebära två tråkiga saker.
1. Jag måste slösa pengar på kläder som ändå inte kommer att passa.
2. Jag måste in i ett provrum igen.
Jeansen sitter hur bra som helst. Men bara i två timmar, sedan tar strechen över!
Helena - bra idé! Det ska jag testa med en gång!
Magsår vet jag vad det är, men däremot inte skärpmagsår. Skärpångest kan jag få när jag plockar fram mina skärp från länge-sen, de som har hål flera decimeter från där hålen behöver befinna sig nu.
Häromdagen såg jag en som garanterat hade tagit snodden som hon egentligen skulle ha runt gardinen. Den snodden satt i hennes midja, med de stora tofsarna längst fram. Det kan man inte vara allergisk mot.
småländskan - sådana skärp har jag också... kass kvalitet. Uppenbarligen har de krympt.
singelmamman - låter vansinnigt tjusigt! Tofsar känns så jag!
Skicka en kommentar