torsdag 22 maj 2014

Rätt åt mig

Jag var ju så himla nöjd över ösregnet i måndags.
Det som hindrade mig från att springa.
Men det var ju inte alls roligare att springa igår.
Det var bara skitvarmt.
Och kvavt.
Och jobbigt.

Resultatet: vår långsammaste runda på säkert två månader.

Men vi hann skvallra en del.
Alltid något.

2 kommentarer:

Fru Venus sa...

Hur fasiken kan ni prata samtidigt som ni springer? Jag kan knappt tänka när jag lufsspringer...

DDT sa...

Prata och springa samtidigt? Inte en chans. Vi gick. Nästan hela tiden. Ingen av oss kände för att springa alls. Därav pratandet. Även om det också var jobbigt i uppförsbackarna.