söndag 26 juni 2016

Otacksamhet är världens lön

När jag skulle hämta vatten till växthuset i morse så innehöll hinken en fripassagerare. 
Man tycker ju att hen kunde vara lite tacksam över att bli räddad ur brunnen. 
Men icke, då. 
Den väste elakt åt mig åt verkade inte det minsta intresserad av att uppfylla ens den minsta lilla önskan. 
Mitt liv är uppenbarligen inte en saga. 

12 kommentarer:

September sa...

Men hu! Är det en huggorm?

Markattan sa...

Fy faan! Hur fort sprang du?
Menar du på allvar att du har sinnesnärvaro att fota eländet? Jag hade kastat hinken så långt bort som möjligt, ylat av skräck och vägrat hämta mer vatten.

Markattan

reneesfotoblogg sa...

Se för fan till var du sätter ner fötterna och gummistövlar på! Dessutom undrar jag hur den kommit upp i spannen?

DDT sa...

September - ja det måste det väl vara. Men alla möjliga ormar verkar trilla ned i min brunn. Oklart hur. Man får vara glad att det inte finns några värst giftiga varianter.

Markattan - jag är inte direkt rädd för ormar, så det är inte så farligt. En spindel stor som en enkrona kan däremot få mig att bete mig just så. Vilket ju kan verka lite fånigt.

Renée - alltid gummistövlar. Mest för fästingarna, men även orm. Att komma upp i hinken är inget svårt. Den simmade omkring i brunnen och jag hinkade upp den med min "hink på trästör". Vem vill ha orm i sitt tvättvatten?

tigerliljan sa...

Kan knappt andas! Faktiskt riktigt obehagligt. Och att du lyckades ta bild!

September sa...

Jag tycker den har så märkligt zickzack mönster. Är liksom inte zickzack ... Och så är den äckligt tjock, lite fet. Huggisar jag sett ( inte många) är definitivt slankare och har haft annat mönster... Tror jag. Letar du ny stuga? ;)

September sa...

Jag googlade nu, den har rätt mönster.

DDT sa...

Tigerliljan - ledsen, det var inte meningen att skrämmas. Jag har inte ont av ormar själv.
Spindlar däremot...

September - skönt! Det hade ju varit läskigt om jag hade haft okända fetlagda ormar på tomten.

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Men HU!

Och så tänker jag på Sir Väs i Robin Hood: ormar ålar inte, de hasar. Jätteroligt :)

DDT sa...

Det kan ha varit en släkting till sir Väs. För väsa var precis vad den gjorde när den hasade bort. Otacksamma kräk.

Smultronblomman sa...

Lite tacksamhet kunde väl ha varit på sin plats. Det var en rejäl rackare!

DDT sa...

Smultronblomman - precis min åsikt! I sagorna brukar djur göra något stiligt när man räddar dem. Men inte då!