Min träningskompis har gett mig ett par kompressionsstrumpor. Snällt va?
Nu låtsas vi inte alls om att sådana även kallas stödstrumpor och att jag har råkat testa ett program som jag inte riktigt förstår mig på och lyckats skriva "text" mitt i bilden. Ok?
Vi kan också ignorera det väldigt skrynkliga knäet. Det blev tydligen lite hud över när jag komprimerade mitt underben.
Dessa strumpor ska tydligen få mig att studsa fram på pigga fötter och slippa mjölksyra och en massa andra käcka saker.
Fast nu börjar jag misstänka att det kanske betyder att min träningskompis börjar tröttna på mitt helt orimligt långsamma tempo... Och att det är en pik.
Det är ju inte alls snällt.
Men ha ha ha på den idén.
Igår hade jag dem på mig och jag var sämre än någonsin.
Vilket är en prestation i sig.
tisdag 10 april 2018
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag baxnar, du har alltså, förutom din inre tonåring, en träningskompis. Nu är jag apgrön av avundsjuka.
Markattan
Ett skitsnyggt knä om du frågar mig.
Jag visste inte ens att det fanns så fräsiga stödstrumpor? Jag äger ett par helsvarta. Men jag använder dem sällan. Borde nog börja.
Häftiga! Sedan hade jag varken noterat "text" eller ett påstått rynkat knä om du inte påpekat det.
markattan - att ha en inre tonåring är verkligen inget att vara avundsjuk på. Men min träningskompis är däremot guld värd!
nilla - knän är väl egentligen aldrig speciellt snygga? För det mesta tycker jag att de ser ut som en samling osorterade knölar. Men de är ju väldigt bra att ha. Jag gillar mina knän, det gör jag.
i will - fräsiga eller ej, de gjorde absolut ingenting för min förmåga att orka runt vår träningsrunda. Har du märkt någon skillnad? Eller har du bara haft dem när du flugit?
Smultronblomman - Vilken tur att jag påpekade det då! Man vill ju inte att sådana pikanta detaljer ska förbli ouppmärksammade.
Skicka en kommentar