Jag är osäker på hur detta borde firas.
Med brieost och bacon kanske?
Då, för tio år sedan, var målet att:
Gå ned i vikt
Skaffa en hobby
Och, om möjligt, finna ungdomens källa
Det har väl gått sådär.
Men jag har gjort andra saker.
Startat nytt företag
Skaffat torp
Haft cancer
Och jag gräver faktiskt väldigt mycket.
Kan det räknas som en hobby?
I så fall har jag ju uppnått ett av tre mål.
Inte så illa.
Fast det är ju inte så mycket till samtalsämne förstås...
”Vad ska du göra i helgen/på semestern/i påsk.”
”Gräva.”
Kanske måste jag börja samla på spadar.
10 kommentarer:
Tio år! Det är lång tid. Vad är jag inne på? Fyra eller fem, tror jag. Hur ska jag komma ikapp, hmm ...
Gräva räknas definitivt som en hobby. Och träning! Två-i-ett. Så himla smart ju. Och skaffa torp verkar vara en himla bra grej du har gjort, du verkar gilla ditt torp. Saker man gillar = bra.
Tio år! Jag är imponerad. Mycket imponerad! Det är klart att varje hemmansägare ska ha en spadsamling. Hur är det man säger på utrikiska?
Keep up the good work and happy digging.
Wow! 10 år! Klart det ska firas. Brie och bacon låter jättebra. Är så imponerad av dina odlingar. Snyggt kämpat. Själv har jag också skaffat mig en cancer. Får veta hur illa det är nästa vecka.
Tio år alltså, vi har följts åt länge!
Jag tänker att all klokskap hjärnan bär på nog kompenserar all viktnedgång vi haft och att gräva är väl en fin hobby.
Du är helt klart värd bacon och brie ❤
Markattan
Bacon och brie, absolut! Och kanske en ny snygg spade, om du vill. Och du fick mig att tänka efter, i juni är det tio år för mig också. Hur det nu gick till.
11 maj blir en stor dag! <3
i will - har inte du bloggat längre? Det känns som om du också varit med riktigt länge. Nåja, du slår mig garanterat i antalet inlägg. Vi fortsätter väl ett tag till?
Och ja, att köpa torp var en bra idé. Det är absolut det bästa jag har gjort under de här åren.
Ulf - Wow! Det var länge sedan. Kul att se dig här. Jag ska fundera lite grand på det där med spadsamling. Men det är lockande och jag har ju plats i ladan.
Smultronblomman - Nej! Vad ledsen jag blir. Jag håller alla tummar för att det inte är en alltför elak variant. Och om du ändå behöver aggressiv behandling så hoppas jag att du får må som jag gjorde. Jag vet vilken jobbig vecka du har framför dig nu. Ta hand om dig.
markattan - en halv evighet ju. Och du har varit med hela tiden. Fast jag fattar inte varför du slutade blogga. Det var trist tycker jag.
tigerlilja - Du med? Hur ska du fira? Jag är ganska nöjd med att jag upptäckte det, faktiskt. Jag brukar missa födelsedagar, jubileum och högtidsdagar med jämna mellanrum.
nilla - jag förväntar mig att kunden ska skjuta salut och så vill jag gärna ha ett fyrverkeri. Jag gissar att någon myndighet tar tag i detta. Visst?
Jag har inte samma sort som du drabbades av. Jag får min "dom" nästa vecka. Vet inte om hjärnan felkopplat. Men jag känner ingen panik. Har jag gått in i total förnekelse fast jag vet, mer än väl, vad diagnosen innebär? Bästa alternativet är att de fått bort tumören med tillräcklig marginal. Om inte och/eller överskriden gräns på storlek på tumören kan det bli tal om att ta lymfkörtlar för analys.
De flesta brukar tröttna långt före 10 år så stort grattis och må bloggen leva i 100år.
Jag tittar in någon gång då jag får tid, har aldrig kommenterat vad jag vet.
Klart du ska fira och klappa dig själv på axeln och vi som läser hojtar HURRA för dig :)
Smultronblomman - förnekelse är en av mina starkaste grenar. Och ibland är det faktiskt inte så dumt. För den där paniken har man ändå ingen nytta av. Jag fick också ta några lymfkörtlar men som tur var hade det inte spridit sig. Håller tummarna för att du har marginalerna på din sida!
Anonym - tack! Vad kul att du passade på att kommentera nu då. Det får du gärna göra igen. Vet inte om jag håller ut tio år till. Men vem vet...
Skicka en kommentar