lördag 12 september 2020

Things that make me go: ööööh va?"

Det finns ganska mycket tomma lokaler i innerstan där jag jobbar. Den ena butiken efter den andra packar ihop och slår igen. Eftersom jag är ungefär lika intresserad av shopping som av att lära mig integralkalkyler så är det inget som gör mig direkt upprörd personligen.

Men.

När det öppnar nya ställen som verkar ännu mer orimliga än integralkalkyler så blir jag lite nervös.

Det är så så SÅ rosa


Om jag har fattat grejen rätt så ska man betala 299 kronor för att få gå in där och ta selfies bland en massa färglada saker av plast. Man kan tydligen klä ut sig i pastellfärgad tyll och färgglada peruker också. Kanska kan man även äta glass. Just det sista kan jag visserligen sympatisera med. Men resten?
När blev sådant normalt?
Det känns som om jag råkat somna och nu plötsligt vaknat 10 år senare. Som en lätt svullen Rip van Winkle. Och den referensen gjorde ju inte saken bättre. Jag har förlorat kontakten med nutiden!

Jag har inte känt mig så gammal sedan en expedit på NK trodde att jag var min kollegas mamma.

14 kommentarer:

Humlan sa...

Jag får en känsla av att det är någon/några som desperat har letat efter en affärsidé som de ska vara först med och som ingen annan har tänkt på. För att de hoppas att det ska bli något ungefär som Tiktok som väl ingen kunde tro skulle bli så stort.

Själv fattar jag ingenting, om det beror på åldern eller ointresse, ska vi låta vara osagt.

Markattan sa...

Oj vad konstigt. Jag tänker inte pröjsa en spänn för att gå in och plåta mig i något rosa över huvud taget.

Det här med att känna sig gammal ja, plötsligt gick jag från 50+ till 100 ungefär. Jäkligt trist men å andra sidan är det oerhört roligt att "se" dig igen.

Markattan

I will not keep calm and you can fuck off sa...

hahahah, vad konstigt! Jag kan fatta fota i sjyssta miljöer, men jag skulle ju inte betala för att ENBART fota mig där. Vilken konstig tid vi lever i.

HÄRLIGT att ha dig här igen <3

September sa...

Det är mycket märkligt som händer nuförtiden. Det här var en sak.
Jag blev glad att se dig igen! Med eller utan selfie.

Karins ordöverflöd sa...

Driver du med oss?

DDT sa...

humlan - om de ändå vore först. Jag tror att det är något slags ripoff av The museum of icecream som finns i USA. Och får kände jag mig plötsligt lite yngre... eftersom jag hört om det i någon pod. Det är ju nästan som om jag hängde med lite, va? Men ändå. Obegripligt!

markattan - ibland är jag helt orimligt tacksam för att jag inte är ung idag. Det verkar vara så enormt jobbigt. Och tack!

i will - Men du kan ju klä ut dig och leka också. Jag tror att du kan gå på skattjakt. Nu blev du lite mer sugen va? Och tack, jag ska försöka vara tillbaka lite oftare. Gillar ju att det här lilla hörnet av internet ändå.

september - Det är din månad nu! Njuter du lite extra av den. eller valde du namnet ironiskt?
Ja, det är mycket som är konstigt, men det här går jag förbi varje dag och jag blir inte klokare. Det känns så mystiskt.

Karin - You wish. Nädå, det här är alldeles på riktigt. Fast i plast då, förstås.

Tigerlilja sa...

Tacksam att du uppdaterar på alla sätt. Men den där affärsidén - jag saknar ord, och det är inte så vanligt…

September sa...

Visst är det min månad. Varje år. Men just i år har jag inte bestämt om jag njuter eller våndas. Pensionär. Det känns så skumt. Ska man inte först bli vuxen och klok, sen pensionär?

DDT sa...

tigerlilja - visst är det konstigt. Jag är väldigt nyfiken på om det där kan fungera. Hittills har jag knappt sett några människor där. Uppenbarligen är det ingen rusning efter bilder med enhörningar i pastellfärgad plast. Men vem vet? Kanske tar vi våra nya företagsfoton där? Allt som kan distrahera blicken är ett plus när jag ska vara med på bild.

September - har du blivit pensionär? Men grattis. Fast jag förstår att det är en omställning. Själv längtar jag varje dag till pensionen. Men det är jag. Arbete ligger inte för mig.

September sa...

Jajamen pensionär. Det i sig känns rätt ok men så blev jag ensam rätt nyligen (fuck cancer) efter flera års tuff sjukdom, och just vad gäller det sociala hade jag kunnat tänka mig jobba ännu ett år eller två. Men så blev det nu inte, delvis pga Corona. Men jag erkänner att det är lite gött att vara tidsmiljonär. Ska bara vänja mig vid allt det nya.

Botant sa...

Sett från landsorten med coronaperspektiv o miljömuller i bakgrunden så verkar det osannolikt. Men det trevligt att se
ett inlägg o att det finns lite vanligt vardagsliv ibland

DDT sa...

September - Jävla skitcancer! Då förstår jag att pensionärslivet är rätt omvälvande. Alla planer man haft om hur det ska bli är omkullkastade och man kan bli väldigt isolerad när man lever med någon som är svårt sjuk. Jag är i samma situation, så jag vet. Men tidmiljonär låter fantastiskt att vara! Även om det inte blev som man trodde eller önskade så kan det bli fint och bra ändå. Hoppas jag. Kram!

Botant - miljömuller? Nu blev jag nyfiken. Det mullrar rätt mycket i min miljö också, men det beror på att de reparerar spårvagnsspåren som går ungefär 6 meter från mitt sovrumsfönster.

Botant sa...

Har yngre anhöriga som bekymrar sig men föralldel så mullrar påtagligt också. Fattar inte varför det skall byggas då stort och mycke, måste alla tätorter bli större hele tiden. Fast de få butikerna blir färre även vid vårt lilla torg. Tråkigt när det gäller viss service o praktiska grejer. Bokhandeln är möjligen en öm punkt, för dyrt att handla där. Bibliotek är billigare....

September sa...

Åh, så synd att du också är där jag varit. Men som du säger, det finns ett annat fint också. Jag känner det komma krypande. Kram tillbaka.