Eller kanske Zorn.
Tills vi plockar fram penslarna alltså.
Då brukar det bli ganska uppenbart att vi varken är det ena eller det andra.
Då dränker vi sorgerna i vin.
Men dit har vi inte kommit ännu.
Än hyser vi stora förhoppningar om att skapa mästerverk.
Ibland är jag och mina vänner så naiva att det nästan är gulligt.
