Vantar på

Solen skiner från klarblå himmel.
Men så lätt lurar man inte mig.
Inte flera dagar i rad i varje fall.

Vädret såg likadant ut igår.
Och då höll jag fan på att frysa ihjäl när jag cyklade till jobbet.
Jag fick närapå bända loss mina blåfrusna fingrar från styret när jag var framme.

Så, jag gissar att det är höst nu?
Får man plocka fram kängorna, eller är det för tidigt?

Och sen kom snön...

På annandagskvällen.
Då var det ju så dags.
Men det är ju fint, det är det.

Så, nu ägnar jag mig mest åt att gå omkring och dåna lite över att alla träd, buskar och snår helt plötsligt är så vackra att det nästan gör ont i ögonen. Till och med slyn ser trevlig ut just nu.
Detta dånande och oooh-ande sker dock främst från fönsterplats.
Eftersom det är 17 jävla minusgrader ute och man fryser rumpan av sig så fort man är ute längre än tio minuter.
Eller kanske inte rumpan egentligen, jag har skidbyxor. Men näsan. Ingen verkar ha utvecklat någon bra näsmuff. Synd på något sätt. Jag tror att jag skulle se himla festlig ut i näsmuff.
Återstår rånarluva.
Men någon sådan fick jag inte i julklapp.

Nåja, jag ska inte klaga.
Det är fortfarande inte alls lika kallt som ett nollgradigt Göteborg.
Få saker är lika kalla som ett nollgradigt Göteborg.
Den som tillbringat en vinter i Göteborg vet vad jag menar.

Eftertankens kranka blekhet

Man skulle förstås ha virkat sig ett par trendiga tofflor.
Det skulle man.

Detta inlägg hör till kategorin:
Saker man kommer på när elementen strejkar.