Här finns speglar.
Sådant har jag liksom vant mig av vid.
På torpet finns två pyttespeglar. Den ena placerad så att man kan se sitt ansikte och inte mycket mer, den andra så att man kan se sin mage (varför man nu skulle vilja det?)
Alltså ägnar jag inte mycket tid åt att spegla mig på landet.
Det går tydligen väldigt fort att vänja sig av med sådant.
För jag har uppenbarligen inte speglat mig sedan jag tvättade håret och lät det självtorka i morse.
Upptäckte precis att jag har samma frisyr som trollet Plupp.
Dessutom ligger Plupp på topplistan av barnboksfigurer jag avskydde som liten.
Det har inte förändrats sedan dess.
