Tuffa tider på väg

Alla var visst inte imponerade av min tuffa arbetsdag i måndags.
Då kommer lite tröst här.
Min projektledare ringde mig igår.
Fnittrande.
Det är ett dåligt tecken.
Jag vill ha mina projektledare lite lätt uttråkade.
Då är läget under kontroll.
Fnitter är skrämmande.

Så idag när det är helgdag för er andra sitter jag framför datorn och tar mig igenom 50 sidor helt nytt material som jag ska presentera i form av en trevlig liten rapport.
I morgon.
Grattis till mig!

Saker jag inte saknar från 80-talet

Lukten av de här lamporna.

Frisyrerna var skrattretande.

Färgerna grälla.

Axelvaddarna från yttre rymden.

Gräsligt!

Och så den feta lukten av Aladdin.

Inte chokladen. Lampan.

Höjden av förfining i inredning för alla oss som flyttade hemifrån då.

Tuff dag

Jag släntrade in på jobbet strax före elva.
Läste några mail.
Tja, två om vi ska vara noga.
Det ena var en länk till ett skämt.
Sedan plussade jag ihop några siffror.
Det var ganska svårt.
Jag och min miniräknare är inte kompatibla.
Sedan åt jag lunch.
Efter lunchen läste jag en ny rolig blogg.
Svarade i telefon en gång.
Och ringde till en modellagentur.
Sedan bestämde jag mig för att gå hem.

I morgon är jag ledig.
Man vill ju inte slita ut sig så här i början av året.
Bäst att mjukstarta.

Ska man behöva jobba nu igen?

Är det verkligen nödvändigt?
Jag kan komma på så många saker som skulle vara roligare.
Titta på teve.
Diska.
Klippa tånaglarna.
Demontera min laserskrivare, damma den och försöka sätta ihop den igen.
Rycka näshår med pincett.

Bortsett från armhävningar och skattedeklaration har jag svårt att komma på något jag känner mindre för än att gå till jobbet i morgon.
Men det kunde förstås varit värre.
Jag kunde arbetat med skattedeklarationer och armhävningar.
Det hade varit jobbigt.
Och synnerligen olämpligt.
Med tanke på att jag får stryk i både matte och gympastik av 9-åringar.

Men jag kan förstås en massa andra svåra saker.
Det är jag säker på.
Massor. Säkert.
Även om jag inte kommer på något just precis nu.

2009 gick plus

Jag gick tillbaka ett år i tiden.
Till den 2 januari 2009.
Då vägde jag 70,9.
Det hade jag glömt.

Nu tänker jag glömma det igen.
Tiddelipom.

What a feeling...

Jag har mått konstigt hela dagen.
Inte dåligt, precis.
Bara underligt.
Något slags känsla som jag inte riktigt kan placera.
Ovant på något sätt.

Nyss kom jag på vad det är.
Jag är utvilad!

Så lämpligt.
En hel dag innan jag ska börja jobba igen.
Som hittat, ju.

Jag hade nog för höga förväntningar

Om det verkligen är Berit som har dykt upp.
Så väger hon 72,2 kilo.
Har huvudvärk och halsbränna.
Och har sovit hela dagen.

Inte riktigt vad jag väntade mig.