Jag behöver serietips

Nu har jag precis sett klart på Broadchurch och har drabbats av lite abstinens. Jag vill ha mer långsam engelsk krim. The fall har jag redan sett. Så vad ska jag se på nu?

Några tips?

Just det, jag har bara Netflix. Och med tanke på hur lång tid det verkar ta för försäkringskassan att betala ut pengar till mig lär jag inte investera i fler kanaler den närmaste tiden. 

Ok, det sista är kanske delvis mitt fel. Om man inte har ändrat inkomst sedan 1990, pga frisk, och sedan väntar tre månader in på sin sjukskrivning med att begära ersättning blir det tydligen lite krångligt. 

Prokrastinering. Himla synd att jag är så bra på det. 

Lucky me

Min boklycka bara fortsätter. 

När jag lämnade tillbaka de bra böckerna jag hade lånat, så fanns den här boken inne. 

Och den kommer förstås också vara bra. 

Nu börjar jag dock oroa mig lite för att all denna tur ska straffa sig på något vis.  Kommer jag att hamna på en öde ö med bara skådespelarmemoarer och romanceböcker att läsa? Eller tvingas att läsa affärstidningar?

The horror. 

Jag är visserligen inte riktigt klar över vilken typ av händelseförlopp som skulle kunna leda till något av ovanstående mardrömsscenarion, men det känns ändå lite läskigt. Kanske borde jag ändå läsa Dan Browns senaste, bara för att gardera mig?

I love the smell of napalm in the morning

Nej, det gör jag nog inte.

Men fan vet om jag ändå inte skulle föredra det, framför att sitta bredvid någon som luktar kokos i kollektivtrafiken.

Kokos? I oktober?
Det är bara fel!

Jag är inne i ett stim

Jag tog en sväng till biblioteket förra veckan och lånade ett gäng böcker. Hittills har alla varit bra.
Detta är så ovanligt att jag för ett nästan började misstänka att min hjärna förvandlats till fetvadd. Men några minuters läsning av en svensk deckare (av en författare som jag inte tänker namnge eftersom folk uppenbarligen googlar sig själva hela tiden) bevisade att min hjärna inte har börjat uppfatta alla skrivna ord som bra. Den var lika kass som sist.

Nu har jag börjat på en fjärde bok. Och den är också bra.
Bästa stimmet ju.

Bra grej, ändå

Jag har fan inte haft en dålig hårdag sedan i juli.

Och min pincett ligger helt oanvänd i badrumsskåpet eftersom det inte dykt upp ett enda oönskat hårstrå någonstans.

Hur många kan skryta med det?

Inte mina stoltaste ögonblick

Jag är inte det minsta hypokondrisk. Det har jag i alla fall gått omkring och trott i en väldig massa år. 

Men nu börjar jag undra. 

En biverkning som man ska vara uppmärksam på när man får vissa typer av cellgift är om det pirrar i händer och fötter. Då måste medicineringen ändras annars riskerar man att få permanenta nervskador. 

Så det kanske inte helt konstigt att jag fick lite halvpanik när fingertopparna börjar svida som om jag bränt dem. Eller att jag blev orolig när jag tittar ner på mina händer och upptäcker att mina nagelband plötsligt är mörkblå. 

Vad som är lite konstigare är att jag båda gångerna uppenbarligen lyckades glömma vad jag gjort alldeles innan. Som att rensa chilifrukter. Eller att jag rengjort tonerspillpatronen på jobbets färgskrivare. 

Nåja, jag hann hejda mig själv innan jag ringde sjukvårdsupplysningen i alla fall. 

Alltid något. 

Nytt rekord

Jag kom hem från bokmässan med bara två böcker. 

Nu skulle jag ju gärna vilja påstå att detta är ett bevis på att jag har karaktär. Men det skulle tyvärr inte vara med sanningen överensstämmande. 

Istället gick jag hela tiden vilse, glömde monternummer, kunde inte komma ihåg vilka förlag olika författare låg på och kunde inte för mitt liv fokusera på något annat än att inte vandra rätt in i folk. 

Bokmässan är utmattande i vanliga fall. På cellgift var den helt enkelt lite för mycket. 

Jag hittade aldrig boken jag verkligen ville köpa. Men Alex Marwood var hur bra som helst och en odlingsbok är ju aldrig fel. Nästa år... då minsann.