Min kärlek

Om världen hade varit som den skulle så hade jag fått blommor idag. Kanske hade det legat en ny bok gömd under min kudde.

Men nu är världen inte som den borde vara. Då får man köpa blommor åt sig själv. Och då köper man förstås tulpaner. Allt annat vore ju galet.

Den kommer att vara snygg imorgon. Jag lovar.

Matlåda

Se där! Ett ämne som jag faktiskt borde kunna skriva något om. Matlådor är ju min grej. Jag har ALLTID med mig matlåda om vi inte ska ut och äta med kunder. 

Dagens låda såg ut så här.

Borde jag pyntat med persilja? Det borde jag nog.

Ser kanske inte så mycket ut för världen, men denna rotfruktspytt med halloumi smakar betydligt bättre än det mesta från Findus och Dafgård. Framför allt tillsammans med en sås på lite majonäs, gräddfil, chipotlepasta, honung och en gnutta salt. (På allvar: den där chipotlepastan är beroendeframkallande) Ett liv utan sås är inte värt att leva om ni frågar mig.

Eftersom en lunch i våra kvarter kostar 129:- så sparar jag ju hejdlösa mängder pengar på detta. En låda från Findus kostar väl ca 25:- så den jämförelsen känns ju inte alls lika rolig. Jag sparar ju bara 11-12 kronor på att låta bli att köpa sådana. Men det blir pengar det med.

Dessa sparade pengar verkar mestadels gå åt till frön, såjord och växtlampor för ögonblicket. Japp, det är dags igen. Snart dyker det upp späda små blad, rangliga tomatplantor och annat helt ointressant i en blogg nära dig. Ja, jag menar den här. Nu har jag varnat.

Mörka ringar (eller tveksamma husmorstips)

Jag har ganska mycket trämöbler hemma. Och det kan man ju ha om man vill. Vilket jag tydligen gör av ganska oklar anledning. Precis som min garderob lider min inredning en uppenbar brist på stil. Den är snarare slumpmässig.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om, utan om mörka ringar. Sådana finns på vissa av mina möbler på grund av… tja… blommor som övervattnats, utskimpat kaffe och ett oresonligt hat mot glasunderlägg.

Här har det stått en liten julgrupp

Men nu läste jag att sådana lätt kunde tas bort med oxalsyra. Grymt ju. Tyvärr lider mitt hem en skriande brist på syror i allmänhet. Men det var inget problem enligt internet (ja ja, jag vet.) då kunde man istället använda rabarber.

Sådana hade jag däremot. 

Gör ditt jobb nu, annars blir du paj!

Är det någon som tror att det fungerade? På allvar? Så gulligt. Naivt, men gulligt.

Inte jättebra, va?

Kanske att ringen blev lite ljusare, men framför allt blev den lite rosa. Imorgon ska jag köpa möbelpolish. Eller oxalsyra. Eller ett nytt soffbord.

Mode

Ytterligare ett ämne jag verkligen inte borde uttala mig om.

När jag börjar vänja mig vid något och inte längre uppfattar det som helt absurt fult, kan man vara helt säker på att den trenden har passerat sin peak för länge sedan och är på väg utför i rasande fart. Eller, så var det åtminstone förr. Då när en ny stil varade ett tag. Nu är jag osäker på om jag ens förstår att de har funnits. Som ”Barbie-core”. Vad är det ens? Jag är ganska säker på att jag aldrig sett något exempel på det.

Inget Barbie-core här inte

Det var lättare förr. Då när Gul&Blå = bra, Bergis = dåligt. Sådana enkla regler kunde till och med jag hänga med i. Idag har jag inte den blekaste aning.

Men det hade ju varit trevligt att hitta en stil som kändes rätt. Något tidlöst elegant. Den där basgarderoben som folk alltid tjatat om. Den lyckas jag aldrig bygga upp. Jag får helt enkelt finna mig i att se ut som om jag blivit påklädd i ett mörkt rum av en berusad person med defekt färgseende.

Marin

Så klart att jag blandade ihop datumen. Vad är det med min hjärna egentligen? Hur svårt ska det vara att läsa en lista och fatta när man ska skriva om vad? Jättesvårt, tydligen.

Igår skulle jag skrivit om "Marin". Jaha. Då får jag väl skriva om det idag istället. Tyvärr har jag precis lika lite att skriva om marin som jag hade att skriva om mod. Hur ska man ens tolka det? Som mörkblått eller kanske som hav. Båda?

Mina morgonrockar

Här hänger det mest använda av mina marinblå plagg. Min vintermorgonrock. (Den vita är för sommarbruk.) Den har jag på mig exakt varje dag på vinterhalvåret. Ofta orimligt länge. Bästa och bekvämaste plagget ever. Hade gärna haft morgonrock på arbetet också, men det anses väl inte vara helt comme il faut ens på ett rätt avslappnat kontorshotell, gissar jag. Lite synd ändå.

Havet ja. Nu kom jag på något med havet som imponerar på mig. Mareld!

Helt ickeimponerade dansk vik på dagtid

Förra sommaren var jag i Danmark och övertalades att nattbada. Det hade jag inte gjort om inte en av mina kompisar hade ropat att det var mareld. Då var jag ju tvungen. Trots att det var betydligt kallare än önskvärt. Det gick inte att ta kort på, men såg ut ungefär så här.

Mycket imponerande dansk vik på natten

Mod

Mod alltså. Jaha, vad ska man skriva om det då? Jag är verkligen inte en modig människa. Snarare något av en fegis.

Fast det har förstås sina fördelar. Det krävs verkligen inte mycket för att jag ska känna att jag har varit modig och duktig. Det kan räcka med att jag tar bilen till ett ställe dit jag aldrig kört tidigare. (Nej, jag gillar inte att köra bil något vidare värst, nej.) Eller att jag testar ett träningspass som jag aldrig gått på förut. (Ja, det är ett under att jag någonsin testar nya saker.)

Här är en bild på det modigaste jag gjort den senaste tiden.

En rishög stor som en Friggebod

Den där sekunden då det säger WHOOOSH och en fyra meter hög eldslåga slår upp är min adrenalinnivå på topp. Någon minut senare brukar hjärtat vara på väg tillbaka till sin vanliga rytm när jag inser att jag inte heller denna gång kommer att sätta eld på hela trakten. Men läskigt är det.

Den dag jag tar tag i min rädsla för biltvättar och faktiskt kör igenom en sådan, kommer jag att känna mig som... hmm... Batman kanske. Det är den töntigaste superhjälte jag vet. 

Mitt i veckan

Om man inte nödvändigtvis måste arbeta precis när alla andra arbetar så kan man gå på bio mitt på dagen, mitt i veckan. Jag kan verkligen rekommendera det. Gott om plats och Zara Larsson och hennes gelikar (alltså människor som tycker att man ska prata på bio) är absolut inte där.

Nu har vi sett den här.

Massor av Oscarsnomineringar, men alltså... jaha?

Den var annorlunda. Fast nästan all film jag ser nu för tiden är ganska annorlunda. Bortsett från Avatar, som utan tvekan var exakt som jag väntade mig, har jag i år sett en film från Bhutan och en från Sydkorea. Och då har jag inte ens varit på Filmfestivalen. 

Går ni på bio? Jag hade nog inte varit på bio på 15 år när jag och min kollega började smita iväg och titta på film på arbetstid. Ett av våra bästa beslut faktiskt.