Chock på chock

Jag vet inte vad som tog åt mig igår, men helt plötsligt upptäckte jag att jag hade bytt om till tajta, strechiga kläder i läskiga färgkombinationer och satt i bilen utanför Friskis & Svettis.
Mycket förvånande.
Jag misstänker utomjordingar eller kanske strålning.
(Foliehatt planeras.)

Men eftersom jag ändå var där så var det väl lika bra att gå in.
Medelpass stod på schemat och jag lyckades faktiskt överleva.
Mycket, mycket imponerad av detta.
Och mer än en aning förvånad.

Jag fuskade bara lite.
Jämfotahopp med djupa knäböjningar ville mina lår inte gå med på.
Då tyckte låren att kramp var ett festligt sätt att protestera.
Det tyckte väl kanske inte jag.
Men i övrigt var vi ganska överens hela passet igenom.
I dag är vi väldigt överens om att inte göra några överilade skutt.
Och att gå väääldigt långsamt i trappor.
Fint där ändå.

Gissa var jag har varit

Ledtråd: det kostade 2.700 kronor och det här var allt som bjöds på i läsväg.

Nu har jag börjat undra om jag får ångest av sådana här tidningar för att de är gräsliga, eller för att jag alltid har ångest vid de tillfällen jag läser dem.

Kan man för övrigt läsa Svensk Damtidning utan att få ångest?
Därom tvista de lärde.
Eller, egentligen är det kanske mest rösterna inuti mitt huvud som debatterar saken. Jag misstänker att nobelkommittén kanske pratar om något annat. Vems tur det är att köpa donuts, kanske.
Mmmm… fika.

Ibland förvånar jag mig själv

I lördags chockade jag mig själv med att gå ut och springa lite.
Alldeles ensam och frivilligt.
Det var ett tag sedan.
Uppenbarligen.

I somras kunde jag springa 30 minuter utan att stanna.
Nu kan jag tydligen springa 5 innan jag vill dö.
Februari med kräksjuka och storförkylning har uppenbarligen inte gjort några snälla saker med min kondition.

Jag bestämde mig också för att använda min Runkeeper-app för första gången. För att det hela inte skulle bli alltför pinsamt knappade jag in "walking" men jag har ändå en känsla att den hånskrattade lite åt min tid. Det kändes så. Jag är inte helt säker på att jag och den där appen någonsin kommer att bli vänner. Vänner dömer inte varandra efter tiden på 3,9 kilometer. De ser djupare än så. Här du det, appen? Jag har andra kvaliteter. Som… tja, säkert massor… även om jag inte kommer på dem just nu.

Men nu har jag i alla fall tränat 9 gånger i år.
Bara 91 gånger kvar alltså.
Lätt match!

Jag vet att ni redan vet

Men jag måste ändå påminna om det.
Det är fredag!
Äntligen.

Nu väntar i och för sig rena motsatsen till en långhelg.
Det ska snattas en timme av min älskade och hett efterlängtade helg.
Bara 23 timmar söndag.
Ofint, tycker jag.

Eventuellt blir det snöstorm också.
Men ändå, det är fredag.
Livet är rätt fint ändå.

Nu tar vi nya tag

Ok.
Ny dag.
Det regnar visserligen fortfarande, men jag är i alla fall lite piggare.
Jag gissar att den panik jag just nu känner inför allt jag måste fixa idag har satt igång adrenalinproduktionen. Något har satt igång i alla fall, för jag har redan varit på toaletten tre gånger idag.
Too much information?
Too much information!

Dags att sätta igång.
Och vad kan vara bättre än att börja med något som jag skjutit på i flera veckor och som ger mig ångest i hela kroppen?
Om jag får det gjort så kanske resten känns som en barnlek.
Håll tummarna för det!

Vi vänder blad

Det här kan vara en av de mest meningslösa dagarna i mitt liv.
Det känns som om jag fortfarande inte vaknat ordentligt.

Planen för dagen var att lite snabbt skriva ihop en artikel.
Eller allra helst två.
Jag har skrivit åtta ord.
ÅTTA JÄVLA ORD!
På hela dagen.

Vad jag gjort istället?
Vet inte.

Tiddelipom.
Så, nu glömmer vi detta.
Låtsas som om det regnar.
Eller, vänta lite nu, det behöver vi inte låtsas. Det här är Göteborg. Klart att det regnar.

Trött som en...

…en… öööh, jag orkar inte komma på något lämpligt.
Jag är trött. Ok?

Vi hade en liten, liten sak att fira idag.
Det gjorde vi med kaffe och en kaka med choklad och jordnötssmör.
I teorin ska man bli pigg av koffein och socker.
Jag blev illamående.

Så nu är jag trött och vill kräkas.

Det kommer att bli en lång dag.