Målfoto

Vi klarade det! Vi har överlevt februari ännu en gång. 

Jag tror att den är där borta. Våren! Snart är vi framme

Jag vet inte hur ni firar detta. Men jag sittdansar till We are the champions. Imorgon flyttar våra nya kontorsgrannar in, så jag passar på att bete mig. Sedan får jag väl försöka agera som en normal vuxen människa ett tag tills de har anpassat sig till livet här på vårt kontorshotell. Man vill ju inte att de ska flytta ut direkt.

Mössan av

Men hallå, vilka vårkänslor man får när himlen är blå, solen skiner och träden plötsligt har små, små gröna knoppar. Nu är det inte längre nattsvart ute när man slutar jobba, utan man kan till och med se saker när man är ute och motionspromenerar.

Inte så himla fult ändå

Allt detta kan lura en att ta av sig mössan. Men det är en ganska dålig idé. För det är fortfarande SVINKALLT! Lite synd, men snart så.

Mussla

Jag är inte tyst som en mussla. Jag är bara lite lagom introvert. Annars har jag inte mycket att säga om musslor. Jag äter dem ibland, helst med pommes frites. Men det blir det ju inte några blogginlägg av. Så jag gick till biblioteket för att kanske hitta någon form av inspiration.

Ostron. Ok, tillräckligt nära

Men tyvärr. Noll inspiration infann sig. Hade inte den minsta lust att lära mig något alls om blötdjur idag. Istället lånade jag en bok som kanske handlar om fåglar och en om att man inte behöver träna massor och äta så himla nyttigt hela tiden. Just den senare talar verkligen till mig.

Lagom och fåglar, det gillar man ju.

Moralkaka

I sena tonåren hade jag världens bästa tjejgäng. Egentligen var det så klart inget speciellt med oss, det var bara en enorm trygghet att under en period ha ett antal personer som alltid höll varandra om ryggen.

Ibland gjorde vi roliga saker, men för det mesta satt vi hemma i någons kök, drack oändliga koppar te och åt moralkakor. 

Maryland Cookies, eller moralkakor som vi kallade dem

Tyvärr är de, precis som merparten av allt som brukade vara gott, inte alls lika goda nu som de var förr i tiden. Troligen för att det skett någon form av produktutveckling. HATAR PRODUKTUTVECKLING! Så  fort något ätbart ändras är det alltid till det sämre. Goda hårda kolor blir mjuka och smetiga. Tuggummin blir sockerfria. Palmolja ersätter mjölkbaserat fett i kex och kakor.

Så om det finns någon form av sens moral i denna text så är det följande: Passa på att äta allt som är gott nu, för när som helst kommer en klåfingrig produktutvecklare och gör det sämre.

Matte

Ok, det här kan vara det svåraste hittills. Matte, alltså? Hur illustrerar man det? Jag har gömt i stort sett all matte jag lärt mig och plockar numera fram mobilens kalkylator även för de enklaste uträkningar. Och då är jag den på företaget som är absolut bäst på siffror. Gissa varför vi betalar en firma för att sköta vår bokföring?

Troligen ett försök till budget

Såå, det här med sparår går väl ungefär så bra som man kunde misstänka. Ett plötsligt behov av en rörmokare och en lika oplanerad självrisk på bilen på 3.500 har tillsammans med en rekordstor elräkning gjort att mitt sparande inte riktigt gått enligt plan. Och så var jag ju tvungen att köpa frön också. Men dem sätter jag upp på nöjeskontot. Festligare än så blir det inte i februari.

Mög

Här hade jag egentligen tänkt ta en bild på allt gammalt mög som på något underligt vis samlats i min lada. Där tycks varje sak som "kan vara bra att ha" hamna för att sedan aldrig användas. Gamla verktyg, kartonger, slangar, rep, hinkar, brädbitar, påsar, nästan rena presenningar, väldigt smutsiga presenningar, tjärpapp och bitar av markduk. Men eftersom jag inte befinner mig på landet så gick ju inte det. 

Men det betyder förstås inte en total brist på oförklarligt mög. Sådant samlas både hemma, på jobbet och i min dator.

Vad tror google om mig egentligen?

Man läser ju varje vecka om hur internets algoritmer hela tiden fintrimmas för att överösa oss med personanpassade reklambudskap. Jag kan bara säga att google har helt fel uppfattning om mig. Det företaget verkar inte förstå mig över huvud taget. 

MÖG!

Mönsterglädje

Med tanke på hur många Stephen King-böcker jag har i bokhyllan hade det nog varit lättare att skriva om monsterglädje. Jag gillar läskiga böcker betydligt mer än jag uppskattar mönster. I min garderob finns inte mycket som är mönstrat. Någon rutig skjorta, en prickig blus, några diskreta ränder.

Det finns ju folk som kan kombinera mönster som verkar helt galna och ändå få ihop det till en snygg helhet. Låt mig omedelbart konstatera att jag inte är en sådan person. Jag ser ut som ett mindre tivoli inklusive chokladhjul om jag försöker. 

Porslin däremot…

Om mitt matbord ser ut som ett tivoli bekommer mig däremot inte. Att inget passar ihop kan jag leva med så länge som jag slipper äta på vita tallrikar, för det tycker jag är lite trist.