Med tanke på hur många Stephen King-böcker jag har i bokhyllan hade det nog varit lättare att skriva om monsterglädje. Jag gillar läskiga böcker betydligt mer än jag uppskattar mönster. I min garderob finns inte mycket som är mönstrat. Någon rutig skjorta, en prickig blus, några diskreta ränder.
Det finns ju folk som kan kombinera mönster som verkar helt galna och ändå få ihop det till en snygg helhet. Låt mig omedelbart konstatera att jag inte är en sådan person. Jag ser ut som ett mindre tivoli inklusive chokladhjul om jag försöker.
 |
| Porslin däremot… |
2 kommentarer:
Jag har de senaste 35 åren jobbat som
teckenspråkstolk och vid tolkning är mönstrat aj aj...
Och nu när jag slutat som tolk kan jag ha vad jag
vill men se så långt har jag inte kommit än. Det blir
enfärgat mörkt nästan varje dag.
Men, vad intressant. Det hade jag ingen aning om. Men när du berättar det så låter det förstås alldeles logiskt.
Då kanske jag kan passa på att fråga dig om något som jag funderat över. Kan man viska på teckenspråk? Alltså om man vill ha en privat konversation och vara säker på att ingen teckenkunnig kan tjuvlyssna.
Skicka en kommentar