Efter att ha kört 16 mil lyckades jag komma för nära en parkerad bil 300 meter från min dörr. Första gången någonsin jag repar en annan bil. Låt mig säga att det inte gjorde underverk för mitt humör.
Jamen, de här kan jag väl kasta bort |
Som om jag inte hade söndagsångest innan.
6 kommentarer:
Nej men vilket onödigt skit. Både med bil och söndag.
Men tjoho, jag kunde kommentera från mobilen nu. Och Anonym ovan är alltså September.
Surt! Men dina täta blogguppdateringar gör gott för mitt humör ska du veta!
September - vad kul att du kan kommentera. Passa på! Blogger har blivit väldigt konstig de senaste åren. Jag kan bara kommentera på vissa sidor och bara ibland.
Anonym - tack, det känns ju bra. Men det är väl ungefär det enda som känns bra nu.
Shit! Kan det hjälpa lite att det inte var någon person i vägen? Klart du inte skulle köra på en person, säger du, men anta att någon hunnit öppna dörren och stuckit ut en fot eller så. Jag vet att det är en klen tröst, men jag brukar i liknande situationer tänka att det är bara plåt. Samt pengar, förstås, men då får man försöka vara glad att detta ändå är något som pengar KAN avhjälpa.
Du har helt rätt. Det är bara pengar och plåt. Jag tror mest att jag mår dåligt över att jag klantade till det på ett så löjligt och onödigt sätt. Jag är inte förtjust i att köra bil och sådana här incidenter gör det värre.
Skicka en kommentar