Det mesta tyder på att jag har en alldeles normalt fungerande hjärna.
Jag fixar IQ-tester och högskoleprov utan problem.
Glänser på frågesporter.
Men ibland undrar jag.
Hur är det möjligt att jag blir lika förvånad varje gång jag provar mina kjolar och upptäcker att de har blivit för små?
Senast i morse; en grön manchesterkjol.
Sjukt liten hade den blivit.
Och jag blev förvånad!
Trots att samma sak hade hänt med den gröna mockakjolen jag provade igår.
Fan, den också, tänker jag.
Imorgon ska jag prova en av mina blå.
Dem kan jag ju inte ha blivit för fet för?
De är ju blå.
Inte gröna.
Himla skillnad ju.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det måste vara något väsentligt fel på din garderob. Kan den ha någon sorts fuktskada så plaggen krymper?
Absolut! Eller mal. Eller en ondsint tomte som syr in mina kläder lite i taget.
Men du ...måste du ha kjolar i typ manchester när det finns något som heter streeeeeeetch? Mer generöst och ett definitivt aber för ondsinta små nissar.
Tack - det är dags att någon tar tag i samhällsproblemet ondsinta nissar - det är ett gissel
Stretch är en bra idé i teorin. I praktiken däremot visar det varenda valk och grop på ett synnerligen avslöjande vis. Not my cup of tea, direkt.
För övrigt är jag de ondsinta nissarna på spåren. Ett avslöjande reportage kommer antagligen vilket år som helst.
Skicka en kommentar