Idag hade jag en plan.
Bollarna, ni vet. Bollarna.
Jag skulle vara ruskigt effektiv.
Fråm det ögonblick jag stegande in på kontoret till dagens slut.
Rasande effektiv, rent utav.
Det gick som vanligt.
Klockan 10 var jag inne på min tredje kopp kaffe.
Och... tja, det var väl ungefär allt jag hade presterat.
Jag tor att jag gör bäst i att hålla den här bloggen anonym.
Ifall jag skulle behöva ett nytt jobb någon gång.
Jag skrev i och för sig en text också.
Men den försvann när datorn hängde sig.
Sedan gick jag hem.
Helt utmattad.
Ett mysterium, nästan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Inget mysterium alls.
Det finns inget som är så utmattande som att vara misslyckad, vet du.
Vet inte om jag ser det som ett misslyckande. Att hålla sig vaken en hel dag på jobbet och prestera mellan varven är väl en prestation?
Vill utropa dagens ordverifieringsord:
Adonsatu!
När datorn hänger sig.... alltså man blir ... Då får man slänga ut skiten genom fönstret va? Och då menar jag genom fönsterrutan så glaset yr.
Du gjorde rätt som gick hem.
Hoppas att den här dagen blir bättre. Fler koppar kaffe och färre hängda datorer. Och texter som inte försvinner. Eller inkomst utan arbete kanske.
En vanlig dag för mig kan vara...
sitta och läsa en stund.
Värma diskvatten och hälla i diskhon.
Glömma diska och värma vatten på nytt..
Läsa lite till..
Jag lever ju fanimej lyxliv ;)
Detta är ju på stugan förstås, hemma kör jag ju på i hundra knyck.. Både packar ur och i diskmaskinen..
bara en sån sak!!
nilla - Jag är alltså misslyckad? -Vilken lättnad. Jag trodde att det var svininfluensa. Phu!
singelmamman - jag trodde det. Men nu har nilla konstaterat att jag är misslyckad och hon brukar ha rätt. Så då är det väl så. Jag har verkligen inga bevis på motsatsen.
stort och smått - att gå hem känns ju faktiskt nästan alltid rätt. Det är min favoritsyssla på jobbet.
hemska tvillingen - tja, de flesta av mina dagar ser ut ungefär sådär om jag ska vara ärlig. Men lite bättre blev det väl.
Ulrika - men det är ju faktiskt ganska förnuftigt. Då får ju matresterna en chans att lösas upp i det första varma vattnet. Se det inte som glömska utan som arbetsbesparing.
Haha, påminner mig om min vardag ibland. Jag kommer till jobbet, skriver värsta Att-göralistan, tar en kopp kaffe och sen ridå...
Man får helt enkelt ta sig i kragen, ta en chokladbit till och gå hem.
nipe - men vad är det egentligen som händer? Min bästa teori är fortfarande att jag då och då blir kidnappad av ufon. Eller kanske faller i spontankoma.
Skicka en kommentar