Jag känner mig lite orolig.
Den där migränmedicinen verkar vara långtidsverkande.
Hela söndagen gick åt till att vara lite efter.
Eller ganska mycket efter, om vi ska vara noga.
Mycket tyder på att min hjärna inte fungerar som den ska.
Mina damer och herrar (?)
Finns det några sådana kvar. Det var länge sedan vildhunden påpekade att det var torsdag.
Kanske har han insett att det aldrig kommer att bli någon vidare action här.
Ett halv kilo upp och ett halvt kilo ned.
Repetera.
Hur spännande är det egentligen att läsa en totalt stillastående viktblogg?
Jag gissar att jag får storstryk av Landet runt på teve.
Fan, JAG skulle hellre titta på Landet runt.
Hmm... rättning i ledet. Åter till ämnet.
Bästa läsare (bättre)!
Jag ger er:
Bevisföremål A - 2 st blåbärspajer.
Ja, det blev två eftersom jag hällde 2 matskedar salt över blåbären i den första.
Blåbär + salt = inte så lyckat.
Bevisföremål B - Riktigt dålig shopping
Något sur gick jag ut till affären för att köpa mer smör.
Jag betalar som den ansvarsfulla samhällsmedborgare jag är, vinkar glatt och artigt adjö och promenerar muntert därifrån.
Utan smöret.
Och det var inte så att jag hade köpt något annat.
Närå. Jag bara betalade och gick.
Så mycket pengar har jag.
Bara går omkring och delar ut dem sådär.
Jomen.
Bevisföremål C - Moonade gården
Normalt gillar jag att laga mat.
Framför allt när jag får ha mitt långa fina förkläde på mig.
Det får jag nästan jämt.
Jag är snäll på det viset.
Alltså flaxar jag ofta omkring i köket i förkläde samtidigt som jag leker Nigella.
Ibland leker jag Gordon också.
Eller Jamie.
Då läspar jag lite lätt.
Väldigt sällan Floyd. Jag gillar inte att laga mat när jag är full.
Nå, även igår hade jag på mig mitt förkläde.
Som går enda ned till smalbenen.
Fatta bekvämt!
Ganska snyggt också.
Så när jag behövde gå ut med soporna brydde jag mig inte om att ta av det.
Det var inte förrän jag var på väg tillbaka från soprummet som jag upptäckte att det blåste lite kallt.
Jag hade visst tagit av mig tightsen eftersom det var så varmt.
Glömde det.
Nu hade jag visserligen ganska ordentliga trosor på mig.
Ni vet sådana som nästan har som små ben.
Och långärmad tröja.
Hur många röstar för att mina grannar trodde att det var väldigt korta shorts jag hade på mig?
Alla, visst?
Det måste de väl ändå ha trott?
Och om inte det är bevis nog så borde väl detta inlägg undanröja alla tvivel.
Den där medecinen är inte bra för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Grannar är inte som andra människor tror jag. De verkar tycka att allt är normalt. *säger hon som gick ut utan att upptäcka att koftan ovanpå bh:n var helt öppen*
Jag har haft salt i fyllningen till bullar, gick med dragkedjan helt öppen i byxorna, samtidigt som jag leende konverserade grannen. Jag hade INTE tagit migränmedicin. (men jag bor i norge, acceptabel ursäkt?)
Att glömma smöret är inte en effekt av migränmedicinen utan bara en begynnande demens. Det är helt naturligt att man blir lite glömsk med stigande ålder men det är ingenting att oroa sig för *fråga mig* Ett alternativ är att byta till en affär där expediten kommer rusande ut efter dig skrikande:"Du glömde ditt Bregott" *fråga mig*
Fö så är det inte torsdag idag. Men snart och då får vi veta om det tappade smöret betyder ett halvt kilo mindre på vågen. Eller om du tröstätit Brieost och bacon.
Men det är klart. Att gå med rumpan bar kan ju vara en effekt av medicineringen förstås.
Hoppas du återhämtar dig snart.
Ja den där jävla migränen ja. För att inte tala om medicinen. Men du, har du testat inderal? Betablockerare som gör susen utan en massa jobbiga biverkningar. Man vilar eller sover en halvtimme sen är man på banan igen. Bara så där.
Markattan
åh jag älskar viktbloggar där människan INTE gått ner femtio kilo lite hurtigt med hjälp av nån fb diet. jag själv är ju en sån som måste "muta" bort varje kilo och ändå kommer det tillbaka!
migrän kör jag zoomig nässpray. först en dos. sen efter en timme en dos till. då ger sig det värsta och allt känns hyfsat igen!
du har en bra blogg:-)
Tsss...vilket slarvigt beteende, nåt sånt skulle jag AAAALDRIG glömma! *snörper på munnen, sätter näsan i vädret och hänglås på mun och fingrar*
Åh, Ladyn. Du är bara bäst. Jag skrattade högt när jag läste ditt senaste inlägg.
Salt i pajen var kanske inte så lyckat. Jag har en gång bjudit på en sorts efterrätt där jag körde med matskedar bakpulver i stället för teskedar. Allt är möjligt i köket när hjärnan gått lite för varm.
En väninna hällde en gång tvättmedel i en maträtt i stället för mjöl, men maken upptäckte vad hon höll på med, så dom smakade inte på anrättningen.
Att betala och lämna varan har jag också gjort. Inte så svårt alls. När man kommer hem tror man att någon stal varan på bandet.
Jag använder också mitt förkläde rätt mycket. Jag har ett hellångt, från nacken till smalbenen.
Ibland har jag faktiskt på mig förkläde bara för att jag tycker att det är snyggt och bekvämt.
En annan rutin jag har är att ha keps och hästsvans när jag har förkläde. Just nu har jag på mig detta.
Tycker du att hjärnan fungerat som den ska innan medecinen, menar du?
*medicinen*
(f'låt, jag kan inte stava fel.)
Singelmamman - skönt att höra. Klart att det är normalt att gå ut i bristfälligt dolda underkläder. Det är hett! Det nya svart, typ.
osloskånskan - att bo i Norge är en godtagbar ursäkt för ungefär allt.
Vildhunden - oookaaj. Jag är alltså både senil och felmedicinerad. Lucky me!
Markattan - migrän är det närmaste en hobby jag har lyckats komma. Det är det enda jag sysslar med regelbundet. Betablockerare säger du. Låter dramatiskt. Men jag ska komma ihåg det inför nästa läkarbesök.
gladmymlan - du gillar alltså misslyckade bantare? Gott. Då kan vi ha en lång gemensam bloggtid framför oss. Några spår av viktminskning har ännu inte synts till.
catten - jag måste också lära mig att hålla tyst om sådant där.
gilla - tack snälla du! Tvättmedel låter direkt farligt. Men matskedar och teskedar är ju faktiskt till förvillelse lika. Sådant kan hända den bästa.
frida - men visst är det något visst med förkläde. Man känner sig genast mer professionell när man har det på sig. Naturligtvis är mitt också hellångt. Vad annars?
nilla - det där väljer jag att låtsas som om jag inte såg.
*gapskratt* Jag kan bara skriva!
Jag älskar dig. Du är bäst. Var får du allt i från? :D
Jag håller med övriga här.
Du är fan i mig bäst!!
Har man en dålig dag så är det bara att hälsa på dig så får man en bättre..
;)
engel - Du är väl för snäll. Jag får allt från en kvarglömd ica-kasse under sängen.
Ulrika - Tack! Om mina dåliga dagar kan göra det där, så kanske det finns en mening med dem?
Skicka en kommentar