Som synes

Mina datorer har råkat ut för lite problem.
Av varierande art.
Ominstallation av drivrutiner är så inte min grej.
Nu verkar det vara löst.
Åtminstone tillfälligt.

Förhoppningsvis kommer jag inte att trippelposta detta.

Nå, det har i alla fall vissa fördelar.
När datorn krånglar behöver man inte väga sig.
Det vet ju alla.

Så nu är livet närapå perfekt.
Det är fredag. Jag är ovägd. Och datorn verkar fungera.
Happy days!

NU är jag klar

Det var väl så dags?

Vad pigg jag kommer att vara imorgon.
Grattis till det.

NU är jag klar

Det var väl så dags?

Vad pigg jag kommer att vara imorgon.
Grattis till det.

NU är jag klar

Det var väl så dags?

Vad pigg jag kommer att vara imorgon.
Grattis till det.

Minus två

Alltså den där miljarden saker som jag hade att göra igår.
De har jag fortfarande kvar.
Jag gjorde TVÅ.
Nästan.

Lördagen kan gå till historien som en av mina minst effektiva dagar någonsin.
Så opraktiskt.
Om två och en halv timma får jag besök.
Det vore väldigt lämpligt om jag hade hunnit göra resterande niohundranittionio miljoner niohundranittioniotusen niohundranittioåtta och en halv sak innan dess.
Känns svårt.
Jag har inte ens några kanelbullar att stärka mig med.
För de tycks ha försvunnit.
På ett synnerligen förunderligt sätt.
Ett vardagsmysterium helt enkelt.
Kanelbullar och strumpor är sådant som bara försvinner.
Man får bara lära sig att leva med det.

Ordningen återställd

Kaffe!
In da house.

Lättnad.
Nu har jag en miljard saker att göra.
Eller tja, flera i alla fall.
Dessa omfattar ganska mycket jobb, ännu mera städning, diverse socialt umgänge och biblioteksbesök.
Jag borde börja med något.
Typ nu.
Eller så kan jag ta lite mer kaffe och värma några kanelbullar.
Gissa gärna vad jag kommer att börja med.
Nej, det blir inga priser.

Är jag bakfull, kanske

Utgång med jobbet i går.
Det blev lite öl, lite vin och lite champagne.
Eventuellt kan det sammanlagt blivit lite mycket.
Jag är inte helt säker.

Detta tillsammans med en total kaffebrist i huset gör mig aningen retlig.
Eller, egentligen inte total.
Det finns koffeinfritt kaffe.
Vilket måste vara den dummaste uppfinningen sedan kvinnlig omskärelse.
Varför ta något som fungerar och sedan sabba det totalt?
Horribelt!
Nu måste jag alltså gå ut.
Before coffee.
Beware out there!

71,0 förresten

Men det är nog mest vätska.
Och kanelbullar.

Hoppsan!

Skulle bara sträcka ut mig på sängen en liten stund efter jobbet.
Vaknade nu.
Inte riktigt som planerat.

Efter en snabb inventering av skåpen inser jag att middagsalternativen är ganska få.
Kanelbullar och mjölk.
Kikärtor.

Jag gillar inte kikärtor något vidare.
Och det är ju inte som att jag gör det för att jag vill...
Eller hur?
Kanelbullar alltså.
Tiddelipom.

Troligtvis aldrig

Nu har vi anställt igen.
Ytterligare en ung, begåvad, snygg människa.
Bah!

Det anställs alldeles för få gamla talanglösa tjockisar.
Det är skitjobbigt att fylla den positionen helt själv.
När ska jag få förstärkning, egentligen?

Skriande orättvisor pågår!

Det här KAN inte vara bra

Imorse stod jag och tittade på veckotidningarnas löpsedlar när jag väntade på bussen.
Nu köper jag inte veckotidningar.
Men en rubrik fångade mitt intresse.
Det skulle kanske vara intressant att läsa.

Gissa vilken!
Så fixar du Jessica Beils superkropp?
No way!
Cameron dejtar alla hollywoodhunkar. Lär dig hennes knep?
Nooog!
20 nya köttfärsrecept?
Öhmm, jo, just det.

Snart börjar jag antagligen virka antimakasser.
Jag ska bara ta reda på vad det är först.
Och lära mig virka.

Vet ni...

Den där sidan där det finns kanelbullar.

Den är betydligt ljusare.

Om man skulle ta och rycka upp sig, kanske

Och ta tag i saken.

Baka kanelbullar.
Bättre tag kan man väl knappast ta?
Eller hur?

Så får det bli.

Jaha, där ser man

Det visade sig att jag var en lat tjockis.
Utan blogglust.

Vem hade kunnat tro det?

Men så irriterande

Jag somnade ju innan jag hann bestämma hur mitt nya liv ska se ut.
Vaknade helt vilsen.

Är jag en huslig tjockis kanske?
Det vore trevligt.
Då kan jag baka lite kanelbullar, rulla köttbullar och koka äppelmos.
Sådant är gott.

Är jag en pedantisk tjockis?
Då skulle jag omedelbart få ett nervöst sammanbrott.
Med tillhörande psykos.
Och skrikande fly lägenheten.
Låter opraktiskt.
Och aningen pinsamt.
Jag har inte satt på mig byxor ännu.

Kanske är jag en karriärtjockis?
Det vore bra.
Min karriär är sorgligt försummad på alla sätt.
Då skulle jag kunna läsa de där böckerna jag skulle läst i somras.
Göra planer och pricka av allt eftersom.

En konstnärlig tjockis?
Måla, fotografera, skriva och lyssna på musik.
Låter ju fantastiskt trevligt.
Om vi bortser från att jag är helt obegåvad.
Och blir väldigt tjurig när jag blir påmind om det hela.

En rejäl tjockis kanske?
En rejäl tjockis skulle inte sitta inne framför datorn när det är så här fint väder.
Hon skulle sätta på sig stegräknaren och gå ut och ta en skön promenad.
Och ta med sig de 4 soppåsarna som står i hallen och slänga dem på vägen.
Nej, jag vill inte prata om det.

Eller så kan man ju parkera sig i soffan.
Det kan man också.
Dessa svåra val.

Men det är fredag, hörni

Det är fredag och jag har inte ett enda måste.
Bara ett vagt godissug.

Problemet är bara att jag inte gillar godis.
Och ja, jag är beredd att medge att det är ett i-landsproblem.
Men ändå.
Vad gör man?

Min plan so far är att steka massor av bacon.
Inte mycket till plan.
Men bättre än inget.
Mycket bättre om ni frågar mig.

För imorgon ska jag nog starta ett nytt liv.
Igen.
Jag ska bara fundera ut vad det ska innehålla.
Under tiden äter jag bacon.

Förslag på nya liv mottages tacksamt.
Om de inte är direkt stupida, förstås.
Stupida förslag är sådant som innefattar jogging, kålrötter, kurser i optionsanalys och spindelodling.
Bortsett från det är jag ganska öppen för nya idéer.
Riktigt bra förslag kan eventuellt belönas med en udda sladd eller mobilladdare av okänt ursprung.
Eventuellt alltså.
Om de är bra.

Jag röstar på allt

Men det får inte ni göra.
Ni får bara välja ett alternativ.

Jag tänkte att det kan vara bra att veta vad som egentligen är det mest irriterande man kan säga till någon som är på dåligt humör.
Inte för att jag någonsin skulle använda det mot er...
Närå.
Sådan är jag minsann inte.

Har ni andra irriterande alternativ så får ni gärna skriva dem i kommentarerna.
Så, iväg och rösta nu!

Tala inte med mig

Jag är på sjukt dåligt humör.
Som ett åskmoln med celluliter, ungefär.
Ett 71 kilo tungt åskmoln.
Om vi ska vara noga.
Och det ska vi förstås.
Varför inte?
Det är ju lika bra.
När humöret ändå är på den här nivån.
Bottenläge, alltså.

Bottenläge och övervikt...
Det låter som om det skulle balansera varandra.
Fungerar ju halvdant, faktiskt.

Jag är verkligen inte nöjd.
Frågan är bara vem man kan skriva till för att klaga.
Nobelkommittén kanske?
De har ignorerat mig länge nog nu, tycker jag.

Det var visst bara lite snuva

Jag har en tendens att överdramatisera.
Jag ligger inte död på golvet i köket, uppäten av mina katter.
Kommer aldrig att hända.
Har inga katter!
Har för övrigt knappt några skönjbara golytor heller.
Dags att tvätta snart, tror jag.

Min dator däremot mår sämre.
Betydligt mycket sämre, faktiskt.
Den har väldigt konstiga saker för sig.
Jag misstänker virus.
Eller svininfluensa.
Eller en trasig sladd.

Konstigt.
Med så många mystiska sladdar som jag har liggande i mina lådor så tycker man att åtminstone någon kunde passa ihop med datorn.
Det tycker man.
Men där har man fel.
För det gör de inte.

Eftersom jag inte kunnat skriva har jag inte heller brytt mig om att väga mig.
Fullkomligt logiskt i min värld.
Men imorgon är det visst torsdag igen.
Jag hoppas att min bruna klänning har krympt.
För annars...
Nä, nu finns det nog något väldigt viktigt program på teven.
Eller nåt...

Stängt på grund av sjukdom

Jag har snuva!
Faktiskt lite ont i halsen också om jag känner efter.
Lite, alltså.
Inte så att det hindrar mig från att äta brieost, eller så...
Men ändå.

Jag bommar igen och bäddar ner mig i blomkål.
Vad gör jag, sa jag?
Sängen, skulle det vara.
Hallucinationer och förvirring.
Jobbiga symptom där.

Illa

Vaknade av att jag drömde stressdrömmar om jobbet.
Bildfiler som hamnat fel.
Texter som måste skrivas om.
Undermåliga fakta.

Ingen bra början på dagen.
Hur skakar man nu av sig detta?
Några förslag?

Fredagsmys tjockisstyle

Bacon och brieost.
That's all.

Och kan ni fatta...
Jag har inga planer för helgen.
INGA.
Det finns inte en enda sak som jag måste göra.
Noll, nada, zipp, zero.
Visserligen finns det kanske 20-30 saker jag borde göra.
Men det är ju en helt annan sak.
Det är mycket man borde.
Träna mer.
Äta nyttigare.
Gå en kurs.
Fila naglarna.
Baka sitt eget surdegsbröd.
Införa republik.
Tvångsklippa Robert Wells.
Men det betyder ju inte att man verkligen gör det.
Eller hur?

För övrigt tycker jag att jag borde vinna på Lotto imorgon.
Men det är väl lika stor chans som att Robert Wells skaffar sig en passande frisyr.
Nåja, man kan inte få allt.

Hamnarbetarna kanske?

Var finns en bra konflikt?
Jag känner för att stödstrejka.

Det är dags nu, tycker jag.
Verkligen läge.
För det regnar.
Och jag har bara tråkiga arbetsuppgifter idag.
Dessutom är det måndag för fjärde dagen i rad.
Och det fanns ingen mjölk hemma, så jag är tvungen att dricka mitt morgonkaffe svart.
Till råga på allt väger jag fortfarande exakt 69,4 kilo.
Sa jag att det regnar?
Mycket.

Solklart strejkläge, tycker jag.
Hoppas att hamnarbetarna blir glada.
Solidaritet!