Jag är på sjukt dåligt humör.
Som ett åskmoln med celluliter, ungefär.
Ett 71 kilo tungt åskmoln.
Om vi ska vara noga.
Och det ska vi förstås.
Varför inte?
Det är ju lika bra.
När humöret ändå är på den här nivån.
Bottenläge, alltså.
Bottenläge och övervikt...
Det låter som om det skulle balansera varandra.
Fungerar ju halvdant, faktiskt.
Jag är verkligen inte nöjd.
Frågan är bara vem man kan skriva till för att klaga.
Nobelkommittén kanske?
De har ignorerat mig länge nog nu, tycker jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tack!
Nu är jag glad igen.
(Viktinfon, alltså. Och jag hade förstås varit lika glad om det varit 69 som jag är för 71. Det är inte så att jag gottar mig i andras olycka. Icke.)
Jag tror att det är EU reglernas fel. Alla regler.
nilla - så klart inte. Du är en perfekt människa. Som kan matte och allt.
singelmamman - jag är inte helt främmande för att anklaga EU. Jag har visserligen fått pengar av dem för att åka på spa, men det var alldeles för länge sedan.
Skicka en kommentar