Jag är förstås medveten om det rosenröda skimmer som gärna lägger sig över minnen av tider som flytt. Man var ung. Man var smal. Man hade energi. Man hade drömmar. Man...
... samlade på grisar, tydligen.
 |
| Om jag säger att dessa var de allra finaste, så kan ni tänka er resten |
Jaha ja. Det hade jag nästan lyckats förtränga. Lagom coolt.
8 kommentarer:
Sitter med svullet knä och minns allt före knäkollapsen i ett rosenrött skimmer. Borde veta bättre. Men detta till trots så verkar jag samla på tuppar. Numera. Kanske kan de möjligen kallas coooola tuppar för de är inte naturtrogna. Jag har ju minst 15 st lite underliga figurer som jag tittar på i påsktider. Och köper minst en om året. Borde veta bättre
Jag samlade på mortlar. Allt ifrån marmor, gjutjärn, alabaster, olika träslag från världens alla hörn, som jag besökte som ung smal och med mycket energi. Numera är/har jag inget av det kvar.
Eller jodå, två av dem använder jag. Granit från mamma och nån typ av mässing från Tunisien. De står framme på hyllan och används till vardags.
När jag var liten samlade jag på katter. I porslin. Minns hur glad jag var när jag fick en porslinskatt HELT I GULD (ja, alltså förgylld) av min mormor. Den fick ensam stå överst på porslinskattshyllan (som jag också hade) för att den var den allra finaste. Tyckte jag då. Tycker jag inte nu.
botant - tuppar? Nå, det låter i alla fall coolare än grisar. Framför allt när man tänker på att min samling är från 80-talet. Och det var ju inte det stilrenaste årtiondet direkt. Tänk grisar i badkar, discogrisar och annat som får ögonen att tåra sig av fulhet.
småländskan - mortlar kan man ju i alla fall använda. Även om behovet av att ha mängder av dem kanske inte är så stort. Bra jobbat att minskat ner antalet till två.
Sparkling - att man samlar på porslinskatter när man är liten må vara förlåtet. Jag hade flyttat hemifrån när jag började samla på grisar. Antagligen mest för att mi kompis samlade på grodor och vi gick på loppis var och varannan helg. Då ville jag tydligen också ha något att samla på. Helt urskiljningslöst, verkar det som.
Guldkatten var säkert jättefin.
jag samlade på tekannor... hade 22 st om jag inte minns fel. En del har gått sönder, andra har skänkts bort. Idag har jag "bara" 3 tekannor i köksskåpen (det kan finnas några till i förrådet). Och nuförtiden dricker jag nästan bara kaffe, med nån enstaka mugg påste. Sorgligt. Ska återuppliva tetraditionen i famljen tror jag minsann så mina tekannor kommer till användning igen. Vet du vad som är gott till te? Ost! Och kanske bacon...
Jag tror fan att jag är ensam om att inte ha något rosa skimmer över gången tid. Med oönskad tydlighet minns jag min ungdom som en radda misslyckanden av olika slag. Om jag ändå hade samlat på söta grisar! Det hade varit gulligt.
Tekannor har jag några fler än jag behöver ja. Vackra! Den jag gillar bäst är de fulaste och simplaste och först inköpta, under ungdomens tågluff. En simpel engelsk rostfri kanna.Man får inte ont i händerna av tunga lyft, den tål stötar och den här gamla fördomen om metall inte ger bra te den tvivlar jag på.Teet blir varmare i metall, potte-lera kyler ner brygden.
Annars undrar jag lite hur flyttandet framskrider, hoppas utan total utmattning. Men flyttande är krävande på många plan. Och har en tendens att kräva ännu mer krafter och ta längre tid och än de vanliga 24 timmars dygnen innehåller
Skicka en kommentar