Nämen, nu är livet inget vidare kul. Jag är ju en sådan där lätt udda människa som brukar gilla november, men i år känns allt rätt trist.
Jag vill ingenting alls. Jag är inte glad. Inte direkt ledsen. Inte någonting, egentligen. Mest likgiltig.
Jag tänker skylla detta på vädret.
 |
| Men skärp dig, Göteborg! |
Så vad gör man? Förutom att äta lussekatter då, så klart. Det har jag redan testat cirka 20 gånger redan. Och kommer att testa ungefär 20 gånger till innan frysen är tom. Det har inte hjälpt hittills, men jag har inte gett upp. Det kan fungera!
Vad gör ni när tillvaron känns meningslös?
11 kommentarer:
Hm går på röda korsets lokala loppis. Köper nåt välgjort hantverk, väv eller så. När jag tröttnat på det säljer jag. Då kan man bli glad flere gånger för samma tygsjok. Dessutom blir röda korset förhoppningsvis glada när man köper och rätt trevliga är folk där. Fast ibland känns det lite tvångsmässigt måste ha för det är så välgjort o fint och förluster blir det ändå sällan. Frågan är om det är ett lämpligt sätt att fördriva sin livstid? Man får dock beakta att sen knäet började strula så är det i alle fall rimligt ansträngande. Nåt som gör en gladare skulle möjligen vara tillfrisknande eller förbättras från åkomma. Tjoho knäet funkar flera km, bättre än förra hösten. Eller att hålla utkik efter bibliotekens nyinkommande och boka boken före alla andra. Är man riktigt ur humör kan man behöva vara lite lite elak. Usch. Men att strunta i flera julstjärnor för att man inte gitter kan väl vara OK elakt?
Jag vet inte! Känner mig ungefär som du. Har i alla fall städat, tänt ljus både inne och på inglasade balkongen. Ganska mysigt faktiskt! Suttit några timmar och lyssnat på Mix Megapol, som spelat julmusik från både nu och förr. Ganska mysigt det också. Ett break från allt fotbollstvtittande. Men nu alltså är det ju Wales mot England. Ett måste att kolla på då barnbarnet är englandsfrälst -eller i alla fall Tottenhamfrälst. Måste ju hålla mig uppdaterad och kunna tycka.
Mycket märkligt det där, att 17-åriga barnbarnet är Tottenhamfan. Själv var jag som ung detsamma. Kollade dem t.o.m. på plats i England tillsammans med mannen/hans farfar. Annars var det ju Tipsextra på lördagarna som visade engelsk fotboll. Detta hade barnbarnet ingen aning om då han själv "valde " sitt favoritlag. Kul i alla fall! Äpplet faller inte så långt...
Efter en internetartikel o 14 dars väntan blev jag först på ortens bibliotek till denne bok där titeln förmodligen lovar lite väl mycket: Sex substanser som förändrar ditt liv
Av: Phillips, David J. P
Men tja man får gräva där man står, eller kanske hoppa från tuva till tuva. Hämtade den idag, första kapitlet var lite tradigt. Tycker jag läst sånt förr
botant - bibliotek och loppis är bra grejer som verkligen kan fungera humörhöjande. Åtminstone om man hittar något kul. Biblioteket är nog ändå bäst! Min favoritplats i världen efter torpet.
småländskan - Åh Tipsextra med pling i rutan. Vilken nostalgi! Själv har jag tyvärr upptäckt att fotbolls-vm är betydligt tråkigare att titta på utan min man. Han "expertkommentarer" var uppenbarligen mer än halva nöjet för mig. Kanske blir det kul igen om några år, men just nu har jag tappat lusten för det. Att det går i Qatar gör ju inte saken bättre direkt. Hatar Fifa!
Vilken tur att november är slut i morgon da! December kan väl vara rätt sa mysig med ljus överallt och julen som nalkas. Jag tycker att januari och februari är de tristaste manaderna pa aret.
Föreslar att du gör dig en lumumba, sätter dig i fatöljen med en filt (och en lussekatt) och kollar pa nat intressant pa tv. Det kan väl aldrig vara fel?
Annika
Annika - jag håller med om februari. Värsta månaden varje år. Men något intressant på TV...? Jag tror inte att vi har samma kanaler. Mina verkar bara visa nakna engelsmän, överviktiga människor och Alla mot alla med Filip och Fredrik. VARJE DAG!
Ok, jag är lite grinig nu. Men problemet är ju delvis att ingenting känns intressant just nu. Lumumba däremot låter lite lovande. Det kan jag ju alltid testa.
Väntar ut det. Ser på tv. Tänker att det vänder snart. Vilar. Badar.
Men hör ni, ser ni inte, känner ni inte dagarna är ju som tenngrå, stenmursgrå, surmjölkdgrå, vadmalsgrå, sidengråadagar! Som mjuk sammet. Huden andas fukten tacksamt. Inga myggor, inga fästingar
pernilla - ungefär det samma som jag då. Problemet är att jag verkligen inte mår något vidare av att vara så inaktiv. Lite Luther har även jag.
wille - egentligen har du ju alldeles rätt. Mitt favoritväder för promenader är 8 plusgrader, grådis och så mycket fukt i luften att det känns som duggregn. Uppenbarligen helt rätt väder för min kropp. Aldrig är det lättare att andas.
Och inga mygg och fästingar som sagt. Det kan ju nästan inte bli bättre!
Äter lussekatter november-december.
Januari-mars äter jag semlor.
Ett tag försökte jag röra på mig för att tappa medelåldersfettet men det var inte så intressant. Jag räknar med ett par års livslängd till innan jag får hälsa hem pga diabetes 2 eller galopperade cancer. Det gör inget. Jag har ju en hel sommar framför mig med lösgodisintermezzon.
Skicka en kommentar