Desperata tider

Morgonen började i Marvin Gayes sällskap.
Han sjöng och jag promenerade/småjoggade/snubblade fram i skrattretande tempo.
Sedan åt jag en hälsosam frukost och åkte till jobbet...

...där jag hade en skiiiittråkig dag.
För att sedan toppa det hela med ett negativt besked från försäkringsbolaget som meddelade att jag inte kommer att få någon ersättning alls för mina försvunna hjul och däck eftersom det "per definition" inte är en stöld, även om de har försvunnit med firman som skulle ta hand om dem. Yippie!

Livet alltså, ska det vara så här?

Lite trött nu

Den enda anledningen att jag inte redan sover är att jag har tagit bort alla sängkläder och tvättat dem.
Och nu orkar jag fan inte bädda.

Min nästan obegränsade talang för att tycka synd om mig själv firar nya triumfer varje dag.
Imponerande på något sätt, ändå.