Nu åker prästen

Nu är det dags för konstnären, prästen, poeterna, filosoferna och de grävande journalisterna att återvända till biblioteket.

Det har varit trevligt.
Speciellt rekommenderar jag Själens rum i vardagen av Maria Küchen.
Fast Min kamp av Ernst Billgren var också lite kul.

Nu återgår tjockisen till mer vardagligt läsande.
Och tevetittande.

Visst börjar Dessertmästarna idag?

Avstämning projekt uppryckning

Mitt månad som kulturtant är slut.
Det har gått sådär.
Tre utställningar och en bokmässa får väl vara godkänt.
Men att jag varken kom iväg på teater eller bio var ju lite trist...

Jag har läst en del udda böcker och lyssnat på klassisk musik.
Sett på Babel, Kobra och kulturnyheterna, vilket förstås var trevligt, men också lyssnat på Filosofiska rummet och känt mig ganska obildad.

Och någonstans misstänker jag att en äkta kulturtant inte ägnar riktigt så många timmar åt att ligga i soffan och glo på Kockarnas kamp, Masterchef, Top Chef, Best Ink och Hells Kitchen som jag har gjort.

Ändå, ganska trevligt.

I morgon är det dags att ta sig an nästa del av projektet med samma naiva entusiasm som vanligt.
Det kommer säkert att bli roligt.
I flera dagar...

Lunch på museet II

Nu har jag varit och tittat på Gauguin, van Gogh och Bernard.
Där fick man inte fotografera.

Så istället tog jag en bild på papperskorgen utanför, där alla tycks placera de klistermärken som bevisar att man har betalat.

Kanske inte så kulturellt.
Men färgglatt.

Kulturtanteri

Jobbar över.
Igen.

Det är fan inte lätt att hinna vara kulturell.
Dock gick jag förbi en Gudrun Sjödén-butik i dag på lunchen.
Eller, jag sprang förbi och hann skymta några stora tunikor i skyltfönstret. Inte mer.

Räknas det?

Lunch på museet

I dag har jag varit på en utställning av modern nordisk smyckekonst.
Nyckelorden här är modern och konst.
I övrigt kan jag tycka att man töjde på begreppet smycke lite mer än vad jag är van vid.

Men vad vet jag?
Jag använder aldrig smycken.
Men på den tiden jag gjorde det, så var det för det mesta ringar, armband, halsband eller örhängen.
Jag kan inte minnas att jag någonsin haft ett "bärbart objekt" på mig, ens under mina mest utflippade perioder (läs 80-talet).

Detta är ett bärbart objekt.
Det kan man tydligen ha balanserande på huvudet.

Jag vet inte vad ni känner, men jag tänker att det skulle vara lite för mycket för jobbet.
Kanske mer ett partysmycke.
På medeltidsveckan.

Och så känner jag att jag kanske helt enkelt inte ska prata så högt när jag är på utställningar.
Eller alls...

Biblioteksbulimi

Så här går det när jag inte får någon hjälp.
Jag kan liksom inte stoppa mig själv.

Och det var värst vad mycket hyllor det fanns som jag aldrig besökt.

Så nu sitter jag här med ett praktverk om björkar, en bok om priset för det norska oljeundret, Tranströmerlyrik, en essäsamling om de klassiska dygderna, svensk skräck, fattigdomens historia, någon feministisk debattbok, en bok om förlåtelse från religionshyllan och lite annat smått och gott.

Det ska bli spännande.

Boktips efterlyses

Idag tänker jag gå till biblioteket och förtidsrösta.
Samtidigt ska jag förstås passa på att låna böcker.

Och inte vilka böcker som helst.
Nu ska det lånas böcker som ligger utanför min komfortzon.
Typ poesi.
Romantik.
Religion.
Filosofi.
Kokböcker för veganer.
Eller bara allmänt udda böcker.

Tips mottages tacksamt.

Scary...

I går lyssnade jag på alla avsnitt av P1-serien Genier och foliehattar om konspirationsteorier.
Det var jättekul.
Extra roligt var avsnittet om chemtrails.
Människor tror alltså på fullt allvar att USA sprutar gift över oss och att alla politiker, makthavare och metereologer är med på det hela.
(Tja, SMHI har ju i och för sig alltid varit lite skumma, det får jag ge foliehattarna)
Syftet ska tydligen vara att göra oss dumma och lättledda.
Vanvettigt roligt.

Men...
Sedan kom jag att tänka på klippen jag sett från Paradise Hotel.
Fan.

Hjärnsvett

Nu har jag målat lite staket och rensat lite trädgårdsland.
Samtidigt har jag lyssnat på Filosofiska rummet.
Där intervjuades en professor emeritus som hade skrivit boken Abyssmal, som tydligen var en kritik av det kartografiska tänkandet.

Det var svettigt.
Och jag menar tyvärr inte målandet/rensandet.

Jag och Selma

Den här helgen läser jag Selma Lagerlöf.
Ingmar Ingmarsson plöjer sin jord i solskenet.
Sedan gifter han sig med kvinnan som dödat deras barn.
För att Gud vill det.
Och blir kallad Stor Ingmar.

Själv ska jag strax gå ut och gräva lite i grönsakslandet.
Sedan hoppas jag att Gud vill att jag ska dricka kaffe och äta choklad.
För det är liksom planen.

Att kalla mig Stortjockisen är dock inte alls nödvändigt.
Tack.

Tyst!

Jag lyssnar på Klassisk morgon i P2.
Just nu tror jag att det är en tuba som låter.
Eller kanske en vuvuzuela.
Har jag nämnt att jag inte är direkt musikalisk?
Uppenbarligen är det roligt, för publiken skrattar.

Nu är det någon i Floda som vill höra Förförelseceremonin ur Simson och Delila...

Opera alltså...
Lite tjusigt ändå.

Jag ska inte byta till Morgonpasset! Jag ska inte byta till Morgonpasset! Jag ska inte byta till Morgonpasset! Jag ska inte byta till Morgonpasset! Jag ska inte byta till Morgonpasset! 

Svårare än jag trodde

Museum har stängt på måndagar.
Tydligen.
Så det här började ju lagom bra.

Men som tur var hittade jag ett offentligt konstverk att titta lite närmare på.
Och gå in i.
Det luktade heltäckningsmatta.

Nu tror jag att jag vet hur en mal känner sig.
Är dock lite osäker på om det var själva syftet med konstverket.

Säg hej till en ny kulturtant

Nu har jag ägnat en månad åt kroppen.
Jag misstänker att den fortfarande är i någon form av chocktillstånd.
Röra sig?
Skutta runt i takt?
Lyfta tungt?
Springa?
BUT WHY?

Nu ska den få ta det lite lugnare igen.
Dags att aktivera hjärnan!

Under september är tanken att jag ska vidga mina kulturella vyer lite grand.
Läsa böcker jag normalt inte ens hade öppnat.
Gå på utställningar.
Se nya tv-program.
Gå på teater.
Lyssna på nya radioprogram.
Och... tja fånstirra på statyer kanske, vi får se.

Kort sagt - en månads intensivt kulturtanteri.