lördag 21 december 2019

bloggdecember 21. Min klimatpåverkan

Bra 
Har inte flugit frivilligt sedan år 2000. Två jobbresor till medelhavsländer är allt och det var det någon annan som bestämde om. Jag hade väl kunnat vägra följa med... men jag är väl inte galen heller.

Shoppar väldigt lite. Har tröjor från 90-talet som jag fortfarande använder ibland. Ok, de kanske inte är skitsnygga, vilket kan vara anledningen till att de aldrig blir utslitna.

Nja
Cyklar alltid om det är möjligt. Åker kollektivt ibland och tar bara bilen när det är nödvändigt. Tyvärr  (för klimatet) tycker jag att det är nödvändigt att åka 30 mil fram och tillbaka till landet så ofta jag bara hinner.

Skäms
Mitt jobb går ut på att försöka få människor att konsumera saker som verkligen inte alltid är nödvändiga eller bra för miljön. Lagom fräscht.

Bloggdecember. 20. Det här var 2015

2015 var året då jag bestämde mig för att ha köpstopp i sex månader. Jag skulle inte köpa något åt mig själv, däremot fick jag köpa saker till trädgården och för reparationer. Det var ganska odramatiskt. Jag tror faktiskt att något av det tänket fortfarande hänger kvar. Jag köper inte alls lika mycket skräp längre. (Nu väljer jag att förtränga den där halsduken Som visade sig vara omöjlig att bära med någon form av värdighet och tröjan som gav flodhästhöfter. Och några felköp till.)

För att få mer arbetsytor i köket byggde jag en pytteliten köksö som jag var ganska odrägligt mallig över. Tyvärr har jag lyckats fylla denna yta med prylar, så idag har jag lika lite arbetsyta som förut. Dystert ändå. Men jag och plana ytor går uppenbarligen inte ihop. Funderade på att skaffa runda möbler och kraftigt sluttande golv för att sluta stapla grejer överallt.

Jag skrev som vanligt ganska mycket om hur värdelös jag var på jobbet. Gissa varför den här bloggen är anonym? Och så tyckte jag uppenbarligen att det var nödvändigt att tala om att det var fredag en gång i veckan ifall ni hade missat det. Troligtvis hade ingen gjort det.

Jag sprang, tränade på Friskis och började cykla till jobbet. Inget av detta verkade påverka min kondition i någon nämnvärd grad. Jag cyklar fortfarande, men det har inte blivit det minsta lättare. Just det kan i och för sig bero på Göteborg. Det är alltid motvind oavsett vilket håll man cyklar åt.

På landet grävde jag massor och fantiserade om att hitta en vikingaskatt. Tyvärr hittade jag bara en massa sten. Där jag grävt placerade jag sedan ett växthus. Åtta av rutorna blåste ut i första höststormen som även fällde två eller tre träd.. skördade i alla fall orimliga mängder gurka.

På julafton funderade jag på om jag skulle klippa gräs eller hugga julgran. Vädret var med andra ord precis som nu. Jaha, det var det. Ett rätt vardagligt och odramatiskt år alltså.

Bloggdecember. 19. Dumpa din kille

Missade några dagar på grund av omständigheter. Eller kanske mest på grund av teknisk lathet. Det strulade lite med min nya telefon och det tog lite tid innan jag orkade googla efter lösningar. Men nu är jag förhoppningsvis här för att stanna. Om det inte finns viktiga lussekatter som måste ätas förstås. Men det är ju självklart.

Nu till ämnet.
Jag är numera väldigt försiktig med att rekommendera någon att dumpa sin kille även om jag tycker att killen ifråga är lika sympatisk som den där vätskan som brukar skvalpa i botten på sophinken när man har haft en läckande påse.
För det blir väldigt jobbigt att behålla vänskapen om man har sagt vad man verkligen tycker om killen och de sedan lappar ihop sitt förhållande igen. Vännen kommer ju alltid att känna att man tycker att hon är något av en idiot som fortsätter att vara ihop med sophinksskvalpet.

Självklart skulle jag inte hålla tyst om jag på allvar tyckte att killen behandlade min kompis illa. Som tur är har mina kompisar bättre smak (mer tur) än så..

onsdag 18 december 2019

Bloggdecember. 18. Måndagen som gick

Måndagen var tänkt att vara årets sista jobbiga jobbdag. Vi jobbade som skållade bävrar för att lägga upp årets sista stora jobb på tryckeriets ftp, för att kunna slappna över julhelgen. Sedan gratulerade vi oss själva och tänkte att vi hade bäddat för att inte behöva jobba i mellandagarna.
(Man tycker ju att vi borde veta bättre. Självklar blev det strul, kris och panik, konstig färg på provtrycket och min kollega fick influensa så att hon nu måste fjärrstyra mig när jag gör färgmätningar, lägger upp kompletterande filer, pratar med kunder och massa andra saker som jag inte är riktigt hemma på. Nu har jag förhöjd puls och ett blodtryck som gör mig yr i huvudet. Tror jag. Det kan vara lite panikångest också.)

Lyckligt ovetande om vad som skulle komma gick jag och tog en öl med en en kompis efter jobbet. Det var roligt. Och väldigt länge sedan. På grund av omständigheter har jag inte varit ute på någonting alls på kvällstid sedan i februari.
En öl blev faktiskt bara en öl och en galopp (som ju inte räknas). Det är nog första gången det händer.
Himla skoj var det i alla fall.

tisdag 17 december 2019

Bloggdecember. 17. Efter studenten

Det var en väldigt varm sommar, året då jag tog studenten. Det minns jag eftersom jag jobbade på konditori iförd orange nylonrock. Man svettas rätt bra i nylon. Så där stod jag, svettig, i en enormt missklädsam färg och försökte förklara vad fullkornsbröd var för fransmän från campingen i närheten. Det gick inte bra.
Jag fick också höra meningen ”när kommer de trevliga damerna tillbaka?” tillräckligt många gånger för att fatta att service nog inte var för mig.
Vet inte hur hygieniskt det var, men jag brukade förvara mina kläder i frysboxen så att de var svala och sköna när jag äntligen fick stänga och ta av mig den förhatliga rocken. Det var det bästa på hela dagen. Och så att man fick äta hur mycket man ville, förstås. Det var inte heller så dumt.

Ungefär samtidigt som mitt sommarvikariat skulle ta slut målades det om i min mammas lägenhet. Målaren tipsade om att deras firma behövde en tjej på kontoret. Jag gick dit på något slags intervju och vips var jag kontorist. Det var jag inte heller så bra på. Men jag stannade ändå nästan två år och fick förstahandskontrakt på en lägenhet eftersom mina chefer kände varenda fastighetsägare i stan. Vad jag egentligen gjorde på jobbet är aningen oklart, men jag tror aldrig att deras arkiv repade sig efteråt.

måndag 16 december 2019

Bloggdecember 16. Helgen som gick

Vinterstudion.
Promenad med kompis och halvvuxen boxer.
Strumpstickning.
Shepard’s pie.
Vinterstudion.

Tja, det var väl allt.

Bloggdecember. 15. Det här var 2014

Jag har aldrig bloggat så mycket som jag gjorde 2014.
Frågan är varför?
Kanske för att jag och tjejen från Trollhättan startade nytt företag. Och helt plötsligt var vi tvungna att ragga kunder själva. Jag är jättedålig på att ragga kunder.
Så jag skrev om kundmöten, mingel och det faktum att min kollega hade bra mycket mer av Luther i sig än vad jag har. Idag tror jag att jag har dragit ner henne lite mer till min nivå. Vilket är bra för hennes stressnivåer, men kanske inte lika bra för vår lönsamhet.

Vissa kunder fick vi. Andra förlorade vi. Men till slut fick vi en jättekund som krävde att vi skulle skriva på ett krångligt leverantörsavtal på engelska. Vi bad några vana förhandlare att slänga ett öga på det, men de tyckte också att det var svårtolkat. Vi skrev på i alla fall och hoppades att vi inte hade lovat bort våra njurar. Det gick bra.

Jag fick en joggingmanual av en kompis och började den långsamma kampen om att så småningom kunna springa 30 minuter i sträck. Det skrev jag också om. Och till slut lyckades jag faktiskt! Då var jag stolt. Fast samtidigt lite sur över att andra bloggare samtidigt sprang så himla mycket längre och fortare. På hösten fortsatte jag att springa ganska regelbundet utan att någonsin bli bättre på det. Lite bittert ändå.

Jag gjorde så klart diverse försök att bli en ny och bättre människa.
Det gick förstås lika bra som vanligt.

Jag skrev rätt mycket om mina odlingar också. Och så åt jag rödbetor. Och squash.

I november fick jag för mig att jag skulle vara med på Nanowrimo. Alltså skriva ett romanutkast på 50.000 ord under en månad. Det lyckades jag faktiskt genomföra. Men resultatet kommer ingen någonsin att få se.

Sedan tog året slut och jag lovade stordåd under 2015. Så blev det väl inte, riktigt.