Det var en väldigt varm sommar, året då jag tog studenten. Det minns jag eftersom jag jobbade på konditori iförd orange nylonrock. Man svettas rätt bra i nylon. Så där stod jag, svettig, i en enormt missklädsam färg och försökte förklara vad fullkornsbröd var för fransmän från campingen i närheten. Det gick inte bra.
Jag fick också höra meningen ”när kommer de trevliga damerna tillbaka?” tillräckligt många gånger för att fatta att service nog inte var för mig.
Vet inte hur hygieniskt det var, men jag brukade förvara mina kläder i frysboxen så att de var svala och sköna när jag äntligen fick stänga och ta av mig den förhatliga rocken. Det var det bästa på hela dagen. Och så att man fick äta hur mycket man ville, förstås. Det var inte heller så dumt.
Ungefär samtidigt som mitt sommarvikariat skulle ta slut målades det om i min mammas lägenhet. Målaren tipsade om att deras firma behövde en tjej på kontoret. Jag gick dit på något slags intervju och vips var jag kontorist. Det var jag inte heller så bra på. Men jag stannade ändå nästan två år och fick förstahandskontrakt på en lägenhet eftersom mina chefer kände varenda fastighetsägare i stan. Vad jag egentligen gjorde på jobbet är aningen oklart, men jag tror aldrig att deras arkiv repade sig efteråt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
” Vad jag egentligen gjorde på jobbet är aningen oklart, men jag tror aldrig att deras arkiv repade sig efteråt.”
Alltså älskar den här bloggen så ohemult mycket😂😂😂😂
Ohemult? Om du bara fattade hur lycklig det gör mig att läsa det ordet. Och att du gillar min blogg förstås. ❤️
Skicka en kommentar