Bloggdecember. 15. Det här var 2014

Jag har aldrig bloggat så mycket som jag gjorde 2014.
Frågan är varför?
Kanske för att jag och tjejen från Trollhättan startade nytt företag. Och helt plötsligt var vi tvungna att ragga kunder själva. Jag är jättedålig på att ragga kunder.
Så jag skrev om kundmöten, mingel och det faktum att min kollega hade bra mycket mer av Luther i sig än vad jag har. Idag tror jag att jag har dragit ner henne lite mer till min nivå. Vilket är bra för hennes stressnivåer, men kanske inte lika bra för vår lönsamhet.

Vissa kunder fick vi. Andra förlorade vi. Men till slut fick vi en jättekund som krävde att vi skulle skriva på ett krångligt leverantörsavtal på engelska. Vi bad några vana förhandlare att slänga ett öga på det, men de tyckte också att det var svårtolkat. Vi skrev på i alla fall och hoppades att vi inte hade lovat bort våra njurar. Det gick bra.

Jag fick en joggingmanual av en kompis och började den långsamma kampen om att så småningom kunna springa 30 minuter i sträck. Det skrev jag också om. Och till slut lyckades jag faktiskt! Då var jag stolt. Fast samtidigt lite sur över att andra bloggare samtidigt sprang så himla mycket längre och fortare. På hösten fortsatte jag att springa ganska regelbundet utan att någonsin bli bättre på det. Lite bittert ändå.

Jag gjorde så klart diverse försök att bli en ny och bättre människa.
Det gick förstås lika bra som vanligt.

Jag skrev rätt mycket om mina odlingar också. Och så åt jag rödbetor. Och squash.

I november fick jag för mig att jag skulle vara med på Nanowrimo. Alltså skriva ett romanutkast på 50.000 ord under en månad. Det lyckades jag faktiskt genomföra. Men resultatet kommer ingen någonsin att få se.

Sedan tog året slut och jag lovade stordåd under 2015. Så blev det väl inte, riktigt.

Bloggdecember. 13. Året genom instagram

Uppenbarligen har jag inte funnits 2019, heller.
Jag har liksom aldrig känt något behov av att finnas på instagram. Mitt liv gör sig helt enkelt inte något vidare i bild. Och jag vill helst inte bli påmind om det.

Men arga bibliotekstanten är kul på instagram.
Det är väl ungefär allt jag har att säga under den här rubriken.

Bloggdecember. 12. Julklapparna 2019

I år får jag biobiljetter i julklapp av företaget.
Jag tänker verkligen göra mitt bästa för att låtsas bli överraskad.

Glad kommer jag i alla fall att bli.
Bästa företagsjulklappen på länge.
Mycket bättre än de där jäskorgarna för bröd som jag fick förra året. De står oanvända i ett skåp. Och en av lamporna jag fick ligger fortfarande ouppackad i en låda.

Jag är uppenbarligen svår att köpa julklappar åt.
Jo, det är jag som köper dem! Men ändå. Hur ska jag veta vad jag vill ha? Jag förstår mig verkligen inte på mig.

Jag är fan skitkonstig!

Bloggdecember. 8. Det här var 2012

Ytterligare ett ganska meningslöst år.
Jag började träna igen, för femtioelfte gången.
Det gick ungefär som vanligt. Efter ungefär tolv minuter funderade jag på att fejka en hjärtinfarkt. Tio minuter senare var jag övertygad om att jag höll på att få en.
Hade jag orkat svinga skivstången hade jag eventuellt kunnat tänka mig att lobotomera den överdrivet entusiastiska ledaren.
Jag reagerar inget vidare på överdriven entusiasm.

Jag rensade min garderob och hoppades att jag skulle kunna skapa mig en ny stil. Nu skulle det vara slut med att se ut som om jag blivit påklädd i mörkret av en missbrukare.
Det gick väl sådär.
Jag kom hem från en av mina shoppingturer med en diskbänkspropp och en kupévärmare.
Föga klädsamt.

Jag var rätt trött på jobbet och det blev inte bättre när min bästa jobbkompis blev gravid och föräldraledig. Började lite smått smida planer på ett samarbete med en duktig journalist för att komma bort. Tyvärr hade denna skribent ungefär lika mycket driv och framåtanda som jag, så det hände inte mycket.

Bloggdecember. 7. Den här färgen är jag

Klart att jag har gjort DISC-testet.

Jag tror att jag har blivit utsatt för varje personlighetstest som någonsin uppfunnits. Och alla har varit precis lika meningslösa som att gå till ett medium. Fast tråkigare. Ska jag ägna mig åt pseudovetenskap så vill jag åtminstone att det ska vara underhållande.

Jag minns inte vad jag hade för färg och bara tanken på att göra testet igen gör mig helt matt. 

Det finns faktiskt luft att stirra rätt ut i, det känns betydligt mer givande.

Bloggdecember. 6. Det här var 2011

Om jag inte hade haft bloggen hade jag inte kunnat nämna en enda sak som hände det året. Men eftersom jag bloggade så vet jag att det inte bara beror på en defekt minneskapacitet - det hände verkligen inte något minnesvärt 2011.

Detta hindrade mig uppenbarligen inte från att blogga.
Mest bloggade jag om jobbet.
Jag får lite ont i magen när jag läser om hur stressigt det var och hur mycket ångest jag hade över att ständigt ha för snäva deadlines, bråka med projektledare och behöva skriva om saker jag verkligen inte förstod mycket av.
Mitt jobb är ungefär 100 gånger bättre idag.

Folk hittade till min blogg genom att söka på saker som mjällvårta, nyårsönskningar, jobba i stuprör och tjocka kvinnor i underkläder. (Just den där sista sökningen bör ha gjort googlaren ganska besviken.)

Jag var mestadels irriterad hela året.
Och betydligt roligare än vad jag är idag.
Så dystert.

Bloggdecember. 5. En gång 2019 som inte kändes

Jag har inte utrymme för så mycket känslor just nu.

Framför allt orkar jag inte bli arg.
Vilket betyder att jag i stort sett har slutat att se på nyheter.
Istället lallar jag omkring som en glad idiot, helt ovetande om kommunal korruption, brott mot mänskligheten, miljöskandaler och vad folk tycker om årets julkalender/julvärd. (Jag tillåter mig att gissa: någon är arg över något sjukt löjligt.)

Att inte gå omkring och vara lågintensivt upprörd över saker i allmänhet och idioter i synnerhet är en väldigt obekant känsla.

Vem är jag ens om jag inte är irriterad?
(Hoppas Helen Mirren!)
Om jag inte hade varit så upptagen av annat hade jag kunnat få en seriös identitetskris här.

Bloggdecember. 3. Det här var 2010

Det här är ett lätt år att minnas. 2010 var året då torpet kom in i mitt liv.
Med torpet följde även lite andra saker.
Som en grannkatt.
Sorkar.
Vindsflugor.
Möss.
Fladdermöss.
Ett plötsligt intresse för fågelskådning.
19.000 kvadratmeter sly.
Klart det bästa som hände det året.

Det var också året då jag fick lunginflammation och på allvar trodde att jag skulle dö.
Det var sämst.

Bloggdecember. 2. Jämställdheten

Hahaha...
Nej. Orkar bara  inte.

Ibland vill man bara titta på kattvideos.
Idag är en sådan dag.

Bloggdecember. 1. TV-året 2019

Sparkling antydde lite fint att jag kanske kunde tänkas hänga på den här bloggutmaningen. Och vem är jag att tacka nej till något sådant. Jag behöver all hjälp att orka blogga som jag kan få.
Inte för att jag har så mycket att göra, utan snarare tvärtom.
Så vi testar.

TV-året 2019
Herregud, vad jag har sett mycket på tv i år. Eftersom jag har tillbringat mycket tid hemma har jag tittat på helt orimliga program i helt vansinniga mängder.

Jag har sett gubbar som letar guld (Gold rush), folk som lagar mat (Sveriges Mästerkock, Kockarnas kamp, Masterchef Australia, Engelska masterchef) människor som bakar (Hela Sverige bakar), snubbar som bygger hus (Cowboykåken, Ernst) folk som syr (Project Runway) människor som planterar saker (100 % bonde, Mandelmanns, Trädgårdstider) och senast folk som hantverkar sig (Vad det programmet nu hette?) Något får mig att misstänka att jag kompenserar mitt inaktiva liv genom att titta på andra som gör saker.

Men jag har så klart sett annat också. Som sju säsonger av The good wife, tre säsonger av Billions och otaliga repriser av Buffy.

Just nu håller jag på med de sista avsnitten av Mindhunter och The Crown. Och det börjar verkligen bli hög tid att beställa senaste säsongen av Supernatural för att hålla liv i traditionen att se bröderna Winchester bråka med demoner, vampyrer, änglar, spöken och andra festligheter varje jul. Så mycket snyggare cast än Kalle Anka och hans vänner.

En vacker dag ska jag nog försöka skaffa mig en annan hobby - men det får bli senare - för nu har ju vinterstudion börjat. Äntligen!