Fantastisk timing

Jag upptäckte precis att mitt pass har gått ut.
Om en månad ska jag åka.
Egentligen är det ju lugnt.
Jag har gott om tid att fixa passet.
Men är det verkligen i mars man vill ta nytt passfoto?
Skulle inte tro det.

Det kommer antagligen att bli lika roligt som när jag skulle ta bild till körkortet.
En vecka innan hade jag blivit klippt av en begåvningshandikappad frisör.
Som tog 1200 för besväret.
Jag antar att hon var utvecklingsstörd.
Hon måste ha varit det.
Vilken annan anledning kan det finnas att klippa tvåcentimeterslugg på en människa med mopsansikte?
En normalbegåvad frisör borde dessutom kunnat räkna ut att om man klipper ett tjockt hår som mitt två centimeter kort så står det precis rakt upp.
Att bli en fyrtioårig punkare var inte min plan.
Det är så inte jag.

Men körkort ville jag ju ha, förstås.
Så det var bara att knalla iväg till en fotograf och ta en bild.
Efter tre fyra försök fick jag till slut ge upp och ge fotografen rätt.
Jag var verkligen så där ful.
Det var inte kamerans fel.

Noga är det också.
Det ska vara si och så många millimeter mellan hakspets och hårfäste, man måste bevisa att man har ett öra och sitta rakt.
Undrar varför?
Varför ska jag vara noga när det ändå sitter en synskadad och förvandlar min noga utvalda färgbild till en blek, förvrängd svartvit kopia som bara vagt visar något människoliknande?
Jag ser ut som en nätmelon med öron och peruk.
Allt annat har blekts bort i bildbehandlingen.

Men det blir säkert bättre i passet.
Ska vi slå vad?