Nio gånger kvar på kortet.
Jag vill bara börja lipa.
Nio gånger!
Det är ju jättemånga.
Framför allt på tjugo dagar.
Sämst var jag också.
Klart sämst och svagast.
Och så fattade jag inte alla övningar.
Det var väldigt nära att jag sparkade en okänd kvinna i huvudet.
Får man gult kort om man gör det?
Vad behöver man göra för att få ett rött?
Jag vill hemskt gärna bli utvisad.
Och kanske avstängd.
Det måste ju gälla som ursäkt för att inte träna.
Det är väl egentligen meningen att man ska bli glad av att träna, va?
Det fungerar ju sådär.
Men man kanske måste göra det ett par gånger innan endorfinet kickar in?
Nå i väntan på endorfinerna så tar jag väl lite träningsvärk i stället.
Den kan man lita på.
Den är redan på väg.
Imorgon kommer jag troligtvis att vara tvungen att blogga med näsan.
Bara så ni vet.
Ifall det skulle se konstigare ut än vanligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja men det är lidanden vi gärna bär för att se dig pigg och alert och med en kropp som Jane Fondas.
*sade hon och tog en rejäl bit av osten och fyllde på med mer vin*
Du kan då pigga upp mig. ALLTID! Du är bäst. :)
Jag minns att jag en gång i tiden mådde gott av att träna.
Eller så trodde jag bara det.
Nu inte.
Varken mår gott eller tror... träning mjae, vardagsmotion räcker gott.
Till och från soffan är ibland en kamp.
hemska tvillingen - jag är övertygad om att mitt lidande kommer att vara större än ert.
t - du är väl för snäll
Ulrika - jag har också svaga minnen av att det var så en gång. Men det var antagligen vid ungefär samma tid som jag hade 62 cm i midjemått. Vi talar anno dazumal.
Men, du går ju åtminstone dit. Bara det är värt årets Nobelpris i fysik för min del!
Visst är det? Jag är så imponerad av mig själv att jag nästan trillar omkull.
Skicka en kommentar