Och som jag sotar...

Jag får uppenbarligen sota för mina slappa dagar förra veckan.
Du milde.

Nu ska jag skriva om segling.
Om segling kan jag ingenting.
Men jag har en känsla av att man inte ska använda ordet snören...
Jag hoppas att det inte är så mycket annat man måste veta.

Ibland tänker jag att jag kanske borde skaffa mig ett jobb som ligger inom mitt kompetensområde.
Tyvärr har jag inte listat ut vad det skulle kunna vara.
Och dessutom vore det ju ingen sport.

Den där härliga fredagskänslan

Ni vet, den där känslan som kommer strax efter lunch. Helt plötsligt känns jobben inte lika bråttom längre. Ingen kommer att fråga efter de där texterna nu.
Kunderna har redan börjat stänga av sina datorer och planera kvällens fredagsmys.
Chefen går tidigare.
Tempot sjunker.
Det finns tid att tid att surfa lite.
Diskutera Systembolagets nya rödviner.
Koppla av.

Ni vet, den känslan. Jag är ganska säker på att jag kommer att få sota för den hela helgen.
Och hela nästa vecka.

//Harintegjortettdyftpåhelaeftermiddagen

Dålig planering

Jag har fyra jobb som ska vara klara imorgon.
Hoppsan, idag ska det vara.
Jag har börjat på två.
Dock inte det största...
Det som jag ska presentera imorgon bitti har jag inte startat med ännu.

Det blir till att gå upp tidigt, alltså.
Typ nu.

Blir svårt...
Jag har ju inte hunnit lägga mig ännu.
Krångligt.
Bäst att sova på saken.

Rollspel

Nu ska jag ikläda mig rollen av en seriös, hårt arbetande människa som tar sitt jobb på största allvar.
Himla synd att jag hoppade av dramagruppen efter en termin på högstadiet.
Det känner jag nu.
Det är väldigt lite Meryl Streep över mig.
Mer Fleksnes...
Synd.

Bostadens drygaste flaska

Jag tror att jag har haft den sedan 1999.

Den är långt ifrån slut.

Fyra fulla skräppåsar senare

Min mormor lärde mig att ta vara på trasiga lakan. De skulle man tvätta och sedan använda som trasor när man putsar silver eller tvättar fönstren.

En titt i mitt städskåp avslöjar att jag uppenbarligen sliter ut lakan betydligt oftare än vad jag tvättar fönster eller putsar silver.

Jag gissar att kvaliteten på lakan har blivit sämre.
Det är ju den enda rimliga förklaringen.
Visst?

Men nu har jag i alla fall reducerat samlingen av trasiga lakan till en liten prydlig hög med trasor. Som troligtvis kommer att räcka resten av livet om jag inte plötsligt blir väldigt intresserad av silverputsning.
Hittills känner jag inga sådana tendenser.
Alls.

Operation städskåp

Hur kommer det sig att just städskåpet alltid är hemmets allra äckligaste och stökigaste utrymme?

Tycker ni att jag ska göra något åt det?
Det tycker ni, va?
Visst är det viktigare än att skriva om överliggande styrsystem?

Skönt att vi är överens om den saken.
Då tar vi itu med saken då.

Gnägg...

Jag har köpt en ny stegräknare.
Billig skit.
I dag provade jag den för första gången.
På min morgonpromenad strax efter klockan sju. (Tja, man kan ju inte ge upp bara för att det där med morgonpromenad inte funkade första gången. Men är jag ett ineffektivt kakätande monster även idag så tänker jag sätta stopp för de här dumheterna direkt. Okej?)

Man ska inte köpa billig skit.
Jag vet ju det.
Den fungerar visserligen. Det gör den.
Räknar steg och så.
Men den skramlar.
Högt!

Det låter som om jag är ute och går med en liten, fet ponny i släptåg.
Känns väl sådär bra.

Så går det när man följer råd från gratistidningar

Mitt humör är aldrig riktigt på topp under februari-mars-april, men i år har det varit värre än vanligt.
Desperatat tider kräver desperata åtgärder.
Jag är beredd att prova nästan vad som helst.
Lögn!
Jag är beredd att prova vilken quick fix som helst från random självhjälpsbok eller sammanfattande slarvigt skriven artikel . Att verkligen ta tag i mitt liv och göra en rejäl insats för att förändra det på riktigt, orkar jag inte med. Jag är ute efter snabba lösningar.

Nåja.
För några dagar sedan läste jag en artikel i Metro om hur man skulle bli en bättre medarbetare. Man skulle vara positiv (meh!), prata mindre och leverera mer (nog!) och man skulle sluta snooza.
Det sista var något som fastnade.
Enligt denna obehagliga människa skulle man gå upp direkt eftersom man ändå inte blev piggare av att snooza, sätta på sig träningskläder och gå ut direkt och ta en 15 minuters promenad eller joggingtur.

Så igår gjorde jag det.
Samma dag som det envisa solskenet plötsligt försvann och förvandlades till snöblandat regn. Grattis.
15 minuter senare var jag inte det minsta mer positiv. Bara kall.
Sedan spenderade jag hela dagen med att vara rent rasande ineffektiv.
Fick ingenting gjort alls på jobbet.
Däremot åt jag nog 15 kakor.

Jag tror inte att det var ett vinnande koncept.

Tånaglar klippta

Check!

Ja, det var väl det hela.

Nya friska tag

Förkylningen är borta.
Det finns alltså inget som hindrar mig från att börja ett nytt och bättre liv.

Så var börjar man?
Jag är en botanisk park av dåliga vanor.
Det finns hur många sorter som helst.

Man borde ju börja träna igen, äta nyttigare, titta mindre på teve, jobba effektivare, lära sig förstå skånska, sätta fart på sitt nya företag, vara lite snällare, skriva klart något av alla påbörjade projekt, renovera lägenheten, städa lite oftare, sy ett överkast, välja elbolag, göra någon nytta i världen, rädda isbjörnarna, klippa tånaglarna...

Alltså, jag blir ju trött bara av att tänka på det.
Får nog sova på saken.

Och nu är allt som vanligt. Igen.

Inte blev det något av mina stolta planer, inte.
Jag fick en förkylning.
Det var allt.

Tyvärr innebar denna förkylning inte någon som helst nedsättning av aptiten. Den var om möjligt större än vanligt. Vilket betyder att jag nu känner mig dallrigare än någonsin.
Som en plastpåse fylld med brulépudding, ungefär.
Mmmm brulépudding....
Eller bulldeg.
Mmmm bullar...

Fan, Barbapappa! Jag ser ut som Barbapappa.
Jag måste sluta associera allt till mat.

Men jag har i alla fall köpt en ny stegräknare.
Som jag säkert kommer att börja använda vilken dag som helst.
Visst?